En provridning
Jag blev kompis med en kvinna inom westernridning när jag åkte för att titta på westernkursen i början av min semester. Jag och Björn har träffat henne och hennes arab vid ett tillfälle och hon kom igår för att hjälpa mig testa en dressyrsadel till Galishimo. Det var en lite finare childeric dressyrsadel som hon hade på sin egen arab, och den gled förstås fram på Galishimo, som alla andra engelska sadlar. Men Galishimo var nöjd som vanligt och klagade inte. Jag klagade inte heller eftersom jag med ett visst mått av exakthet kunnat förutsäga situationen. Vi hade i alla fall trevligt och hon fick även rida Galishimo lite. Hon blev väldigt förvånad.
"Han är ju som en maskin! Man ger en hjälp och hans svarar direkt!" sade hon förtjust när hon red honom.
"Man kan ju be honom höja ryggen, sänka huvudet, öka tempot, byta gångart... allt svarar han direkt på omedelbart!" sade hon, och fortsatte:
"Den här hästen måste du ju ha ridit väldigt mycket genom åren. Han är ju riktigt välriden."
Jag kände mig riktigt glad när jag hörde det.
"Och den här oron som han haft, som du jobbat med, den känner man ju verkligen inte av i dag!"
Jag nickade stolt.
Vi börjar komma i mål.
"Han är ju som en maskin! Man ger en hjälp och hans svarar direkt!" sade hon förtjust när hon red honom.
"Man kan ju be honom höja ryggen, sänka huvudet, öka tempot, byta gångart... allt svarar han direkt på omedelbart!" sade hon, och fortsatte:
"Den här hästen måste du ju ha ridit väldigt mycket genom åren. Han är ju riktigt välriden."
Jag kände mig riktigt glad när jag hörde det.
"Och den här oron som han haft, som du jobbat med, den känner man ju verkligen inte av i dag!"
Jag nickade stolt.
Vi börjar komma i mål.
Kommentarer
Skicka en kommentar