Uteritt på långa tyglar

I måndags var det en köldknäpp på ca -8 grader och Galishimo var väldigt energisk av kylan. Trots detta så tog jag honom på en ensam uteritt efter Varnvägen och TROTS detta så skötte han sig fantastiskt. Han gick i en väldigt stressad skritt med hög kadens och stirrade spänt på allt. Han hade inte ens tid att stanna och skita. Det var framåt som gällde. Med ett litet radband av små stress-bajsar som pluppades ut i tid och otid, efter vägen.

Men jag kunde faktiskt ha långa tyglar och kunde "åka" på honom hela vägen! Jag behövde inte lägga på benen och driva fram honom en enda gång eller ställa honom från något farligt. Han visste precis sitt uppdrag!

Nu ska vi inte gå så långt och säga att jag inte var högst vaksam och fokuserad ridturen. Men några minuter här och var så kunde jag faktiskt bara sitta där uppe och titta mig omkring. Under tiden som Galishimo skrittade i spänt övertempo.



Låter kanske inte så märkvärdigt men jag har ALLTID önskat att Galishimo ska gå att skritta ut ensam på långa tyglar och ta eget ansvar. Alltid har jag drömt om det. Han gör ju det när jag går bredvid honom, eller när andra hästar följer med på turen, men helt ensam så har han behövt mycket stöd. Mycket tygel, mycket ställa, mycket driva, mycket uppmuntra.Man behöver aldrig vara hård med Galishimo, men man måste svara när han frågar "Vi gör det här tillsammans? Va? Va? Va?" för femtioelfte gången när man rider ut med honom ensam.

Och plötsligt händer det, efter sju år. Galishimo säger "Det här fixar jag!" i stället för "Vi gör det här tillsammans, va?". Nu hoppas jag att sådana här tillfällen bara kommer oftare och oftare i vinter. Att han tar mer och mer ansvar. Att jag slappnar av mer och mer. För då kan ju ridningen äntligen bli en slags rekreation, och lite mindre "projekt". Då slipper jag också hamna på ridbanan de tillfällen jag har låg energi, eftersom uteritterna alltid varit mer krävande.

I framtiden kanske jag låter som majoriteten av andra ryttare, säger att jag "bara" tagit en lugn uteritt på långa tyglar.

"Bara." 

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer