Man måste vara rädd om honom
Idag har Galishimo fått skritta med Elin på uteritt. Jag följde med som moraliskt stöd. Inte till Elin utan till Galishimo. Självklart klarar Galishimo av att både trava och galoppera ensam ute i naturen med Elin, men han tycker ju att det är jättespännande och får ju kämpa för att lyckas med det, så det är ju inte mer än rätt att han ska få strosa lite i ro och känna lite lugn. Sedan är en lugn skritt-tur ett väldigt trevligt sätt att umgås med Elin på!
Galishimo tyckte ändå skritten var spännande. Frosten är ju här. Den jäkla frosten som gör att allt byter nyans och även krispighet. Mystiskt. Sedan mötte vi en bil också. Mycket, mycket mystiskt.
Jag fattade även ett annat beslut för att bevara min häst i så bra psykiskt skick som möjligt (och för att bevara mitt psykiska skick också, för den delen) : På torsdag ska vi på Equiturum förmodligen göra markarbete tillsammans med hopphästar och allroundhästar, och jag bestämde mig helt enkelt för att låta bli att ta Galishimo på det passet och i stället åka dit ensam. Han har tränat så hårt nu på lastning, ridning, galoppträning och folk på läktaren. Man behöver inte höja ribban varje vecka och pressa honom till nya övningar hela tiden.
Är det exempelvis bommar på marken som ska galopperas över, så lär han ha fullt sjå med att hålla reda på det, och våga sig över. Liksom nya hästar i ridhuset, det är lite spännande. Dessutom är väl tanken att vi ska lämna hästarna i boxar och äta tillsammans en timme, och det misstänker jag kommer att oroa honom en hel del. Alla rutinbyten skapar ju oro och det blir en utmaning för honom, det med. Och det ska vi ju absolut öva på. Men det skadar ju inte att vänta till nästa säsong, heller.
Galishimo har aldrig riktigt tyckt att det här med bommar på marken är lätt. Men han försöker alltid.
Han måste ju få ha det så, att det ska vara lätt att göra rätt, och att inte allt är en utmaning. Och nu när det går så otroligt bra, och vi har så roligt tillsammans, så tänker jag vara så försiktig och respektfull som möjligt med honom. Så vi får vara kvar i denna bubbla, och fortsätta tycka att det är roligt!
Galishimo tyckte ändå skritten var spännande. Frosten är ju här. Den jäkla frosten som gör att allt byter nyans och även krispighet. Mystiskt. Sedan mötte vi en bil också. Mycket, mycket mystiskt.
Jag fattade även ett annat beslut för att bevara min häst i så bra psykiskt skick som möjligt (och för att bevara mitt psykiska skick också, för den delen) : På torsdag ska vi på Equiturum förmodligen göra markarbete tillsammans med hopphästar och allroundhästar, och jag bestämde mig helt enkelt för att låta bli att ta Galishimo på det passet och i stället åka dit ensam. Han har tränat så hårt nu på lastning, ridning, galoppträning och folk på läktaren. Man behöver inte höja ribban varje vecka och pressa honom till nya övningar hela tiden.
Är det exempelvis bommar på marken som ska galopperas över, så lär han ha fullt sjå med att hålla reda på det, och våga sig över. Liksom nya hästar i ridhuset, det är lite spännande. Dessutom är väl tanken att vi ska lämna hästarna i boxar och äta tillsammans en timme, och det misstänker jag kommer att oroa honom en hel del. Alla rutinbyten skapar ju oro och det blir en utmaning för honom, det med. Och det ska vi ju absolut öva på. Men det skadar ju inte att vänta till nästa säsong, heller.
Han måste ju få ha det så, att det ska vara lätt att göra rätt, och att inte allt är en utmaning. Och nu när det går så otroligt bra, och vi har så roligt tillsammans, så tänker jag vara så försiktig och respektfull som möjligt med honom. Så vi får vara kvar i denna bubbla, och fortsätta tycka att det är roligt!
Kommentarer
Skicka en kommentar