Livet är förändring

Nu var det dressyrkurs igen på ridhuset och jag är även denna gång jättenöjd. Tränaren märker att jag repeterar övningarna på hemmaplan mellan kurserna och att det blir skillnad. Väldigt motiverande att känna att jag klarar av att förbättra oss på egen hand mellan kurserna också! Jag tycker Galishimo blivit mjukare och starkare, och nu ska vi börja höja honom i formen lite mer. Det är lite svårt för mig att ställa om mig då jag har ridit honom låg i så många år, så jag ber honom nästan reflexmässigt att sänka sig lite, när nacken åker upp. Så till nästa gång så ska jag träna mig på att låta nacken komma upp lite mer. Det blir nog väldigt bra att träna på till vintern när vi har bra snöunderlag på Varnvägen och kan långtrava lite där på rakt spår. Då kan jag fokusera på enbart nacken. Han kan ju bli lite taggad ute, exempelvis förra helgen när vi fotograderade, och då kommer ju nacken upp direkt, utan att han tappar formen så mycket. Tränaren granskade sadeln och höll med om a

Idag har Galishimo fått skritta med Elin på uteritt. Jag följde med som moraliskt stöd. Inte till Elin utan till Galishimo. Självklart klarar Galishimo av att både trava och galoppera ensam ute i naturen med Elin, men han tycker ju att det är jättespännande och får ju kämpa för att lyckas med det, så det är ju inte mer än rätt att han ska få strosa lite i ro och känna lite lugn. Sedan är en lugn skritt-tur ett väldigt trevligt sätt att umgås med Elin på! Galishimo tyckte ändå skritten var spännande. Frosten är ju här. Den jäkla frosten som gör att allt byter nyans och även krispighet. Mystiskt. Sedan mötte vi en bil också. Mycket, mycket mystiskt. Jag fattade även ett annat beslut för att bevara min häst i så bra psykiskt skick som möjligt (och för att bevara mitt psykiska skick också, för den delen) : På torsdag ska vi på Equiturum förmodligen göra markarbete tillsammans med hopphästar och allroundhästar, och jag bestämde mig helt enkelt för att låta bli att ta Galishimo på det

Jag följer ofta mina tränares råd bokstavligt. Inte för att jag tror att världen ska gå under om jag inte gör det, utan mest för att det är trevligt att få riktlinjer och pilla på med dem i godan ro sedan. Saker får ta den tid de tar. För ett halvår sedan så fick jag ju tipset att försöka peppa Galishimos galopp och dessutom hålla honom på den stora mittvolten så att han bygger upp sin galoppstyrka lite bättre. Så det är ju det jag grejat på med. Sedan, i mitten av sommaren, lade vi till lite galoppfattningar från skritt för att stärka bakbenen på honom. I går var det kurs via Equiturum igenom och då tyckte tränaren att det var dags att träna lite snävare svängar med Galishimo i galoppen. Ärligt talat så hade jag faktiskt aldrig provat det en enda gång. Vilket kändes nästan löjligt. Jag har inte svängt min häst snävt i galoppen och han är nio år fyllda. Så det blev väldigt märkvärdigt för mig helt plötsligt. Och pinsamt för att det blev märkvärdigt. "Orkar han bära sig i en snä

Jag är ju med i ett projekt som heter Equiturum på ridskolan, och bland annat så erbjöd dom att man kunde få projektets logotype broderad på sitt schabrak. Först fnös jag lite åt det. Till att börja med är jag ju ingen föredömlig ambassadör för projektet eftersom jag tillhör den lilla, lilla minoritet som inte tänker tävla, och inte heller ligger på den nivån. Sedan är det ju bara en brodyr på ett schabrak. Hur viktigt kan det vara? Men jag drog mitt strå till stacken och tog ett oanvänt schabrak och lämnade in det för brodyr. Det tog någon vecka bara så fick jag hämta det med logotypen på. Det blev SÅ snyggt! Min attityd är drastiskt förändrad och jag tycker nu nästan att schabraket är för snyggt för att användas. Galishimo kommer att se mycket proffsig ut, och vi ska högtidligt välja premiärritten med detta schabrak med stor omsorg. Jag har även shoppat lite jobbkläder idag också. Det började på exakt samma sätt och slutade ungefär likadant. Jag surade och tyckte det var ett

Jag åkte ensam på torsdagkvällen med Galishimo till ridskolan och deltog i den första ridkursen i projektet Equiturum i går. Jag är med i den lite mer prestigelösa gruppen som jobbar mer med basövningar och grundläggande träning. Vilket känns väldigt bra. Galishimo skötte sig strålande. Mer än strålande. Det var tre byggda hinder och två obyggda hinder i manegen, som inte skulle hoppas, utan bara dressyras runt, och Galishimo tyckte dessa var ohyggligt spännande att passera. Det var ju fyrkantiga hinderstöd och allt. Under kursen hade Galishimo sällskap av två andra ekipage bestående av en sagolik tinkerhäst och en skäckfröken, med sina ryttare, och Galishimo hyste ett stort och osunt överintresse i båda hästarnas förehavanden. Och så var det folk på läktaren. Som ville filma skäckfröken. Och så var det stök i hinderhallen och slutligen så började andra hästar, som skulle vara uppvärmda inför kursen efter, att droppa in, en i taget. Som mest var vi sex hästar på ridbana och alla