Renskinnet

Renskinnet som jag hade beställt från Hööks, och som skulle tjäna som sadelunderlägg, kom faktiskt samtidigt som ridkappan. Jag hämtade ivrigt båda paketen i centrum och hade lite av en egen julafton.



Det finns bara ett problem med renskinnet: Det är för fint. Jag lade ut det på golvet och fylldes med kärlek och vördnad för det vackra stycket. Det var så mycket större och finare än vad jag hade trott. Jag lade ut det på golvet och insåg att det passade helt perfekt i min lägenhet. Det var så mjukt och fint, det luktade gott, det hårade inget. Jag har ju redan pimpat ett vackert älghorn i hallen och ett renskinn på golvet i sovrummet band bara ihop hela upplevelsen.

Så vackert.


Sedan försökte jag skärpa mig och tog mig samman. Jag lade in renskinnet i bilen tillsammans med en sax och en mörk krita för att rita ut vart jag ska klippa skinnet. Jag planerade att utföra detta arbete på stallet där det fanns gott om schabrak att använda som mall. Jag plockade även fram nål och tråd ifall jag ville sy till någon fin kant på renskinnet. Den lurviga sidan skulle ju vara mot hästpälsen, men den borde gå att vika upp och sy till lite i kanterna.

Men jag kan inte riktigt klippa i det. Jag har försökt två gånger men förmår mig inte riktigt. Renskinnet ligger fortfarande prydligt ihopvikt i bilens baksäte. Snart plockar jag upp det igen och bär det uppför trapporna till min etta. Renskinnet hamnar nog i lägenheten. Åtminstone för nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna