Ensam uteritt
Idag red jag ut ensam med Galishimo under tiden Björn fixade hyllor i mitt ridskåp. Ursprungstanken var att vi skulle till ridhuset men jag kände mig lite trött efter veckan som varit, och hade inte riktigt energin till att åka iväg till ridhuset.
Däremot så tänkte jag att det var ett bra läge att träna på en ensam uteritt då Galishimo var så fin med mamma igår. Björn hade minst 20 minuters fix kvar på hyllan så jag passade på att rida ut under tiden han byggde. Jag tänkte att jag rider så länge det är enkelt och om Galishimo behöver mycket stöd, eller uppmuntran, eller tvång, så skiter jag i allt och sitter av. Energin var som sagt låg.
Men Galishimo var kanonfin! Han uppvärmningsskyggade några gånger första kilometern men verkade inte direkt göra någon ansats att stanna av eller vända hem. Det var bara att följa med i sadeln, han behövde inte så mycket stöd att passera något. Vi hade riktigt trevligt tillsammans och skrittade och travade lite här och var. Han fick väldigt mycket beröm. När det var en kilometer kvar innan vi var hemma igen så mötte vi Björn som hade byggt klart skåpet och promenerat för att möta oss. Så då skrittade vi hem tillsammans. Jag var verkligen supernöjd. Nu vill jag hålla igång detta så bra som möjligt så vi kan fortsätta ha sådana trevliga ridturer tillsammans!
Björns jobb med sadelskåpet blev också väldigt bra. Så här såg den ut innan:
...och nu har jag två hyllplan till att rymma saker i!
Däremot så tänkte jag att det var ett bra läge att träna på en ensam uteritt då Galishimo var så fin med mamma igår. Björn hade minst 20 minuters fix kvar på hyllan så jag passade på att rida ut under tiden han byggde. Jag tänkte att jag rider så länge det är enkelt och om Galishimo behöver mycket stöd, eller uppmuntran, eller tvång, så skiter jag i allt och sitter av. Energin var som sagt låg.
Men Galishimo var kanonfin! Han uppvärmningsskyggade några gånger första kilometern men verkade inte direkt göra någon ansats att stanna av eller vända hem. Det var bara att följa med i sadeln, han behövde inte så mycket stöd att passera något. Vi hade riktigt trevligt tillsammans och skrittade och travade lite här och var. Han fick väldigt mycket beröm. När det var en kilometer kvar innan vi var hemma igen så mötte vi Björn som hade byggt klart skåpet och promenerat för att möta oss. Så då skrittade vi hem tillsammans. Jag var verkligen supernöjd. Nu vill jag hålla igång detta så bra som möjligt så vi kan fortsätta ha sådana trevliga ridturer tillsammans!
Björns jobb med sadelskåpet blev också väldigt bra. Så här såg den ut innan:
...och nu har jag två hyllplan till att rymma saker i!
Kommentarer
Skicka en kommentar