Känslig-häst-radarn
Jupp, tisdag morgons ridning gick halvdant. Galishimo var superspänd och redan tidigt i passet fick han fnatt och skenade med mig över ridbanan.
Gissa vad han skenade över?
Gissa?
Ja.
Rätt.
Höbalarnas vita fladder from hell.
Det blåste ungefär 2 sekundmeter så man kan säga att det vita fladdret var blott små långsamma blyga älvors fladder, men inte i Galishimos ögon. Inte idag.Eftersom jag fått en märklig känslig-häst-radar så kan jag säga att det var fler faktorer som byggde upp situationen och orsakade skenturen.
1. Det var minusgrader ute för första gången när vi red. Vid höstens första kyla så skruvar Galishimo upp förbränningen och detta tillstånd har tidigare i bloggen beskrivits som "en ekorre på koffein". Detta kommer att lugna ned sig när vinterpälsen tagit sig ordentligt. Det är övergångsfasen som är värst.
2. Jag råkade sadla för långt bak i söndags innan jag skulle rida. Skitdumt av mig som egentligen visste bättre, och han fick ett utbrott i sadeltvång i spiltan när gjorden gled fram mothårs. Lyckligtvis stod han fastbunden i spiltan när det hände så jag kunde hjälpa honom när han fick panik. Detta har gjort att han blivit lite rädd för sadeln och gjorden just när jag sadlar på honom. Han fick varva ned en kvart innan jag red ut på honom i söndags och uteritten gick jättebra. Men en arabhäst glömmer aldrig och nu är han lite vaksam på sadeln och sadelgjorden. Enligt min känslig-häst-radar så kan jag tänka mig att allt är lugnt och fint om några pass bara. Bara jag inte sadlar för långt bak utan följer sadelutprovarens guidning. Ett litet renskinn och lite viktnedgång kan förbättra sadelläget.
3. Galishimo har flyttat in i sitt slott nu i sin fina vinterhage, men har skilts från hälften av flocken och sin nya kompis Nya Islandshästen. Det blir en stunds oro när sommarbetesflocken skiljs om man är en känslig häst.
4. Detta betyder även att ridbanan inte längre omges av rofyllt sommarbetandes ston i söder och ardennerhästar i norr. Han är plötsligt ensammast i världen på ridbanan.
5. En häst brallade i fjärran och gjorde drakflås och då vet ju vem som helst att det är fara på färde.
6. Två skott ekade i skogen vilket kan ha varit ett resultat av en lyckad älgjakt. Eller ett överlagt mord.
7. Gunilla som äger stallet rallade upp sommarhagen och gick långsamt med en rall och drog i linan både i söder och norr. Och ibland sågs hon knappt och man bara hörde rallen och slitet i linorna. Mystiskt!
8. Ryttaren hade lätt PMS och i stället för att säga att Galishimo var fantastiskt modig som klarade alla dessa utmaningar, så suckade hon bara, hårdnade i handen och sade "Men snälla, inte behöver du bli rädd för GUNILLA?! Ni är ju kompisar! Hon berättade ju nyss att du sällskapssjukt följt henne i över en timme i helgen när hon lagade vinterhagen du stod i..."
9. Galishimos har iriscystor i ögat som kan komma ivägen för pupillen när pupillen drar ihop sig vid skarpt ljus. Iriscystor är ofarliga men man kan ju tänka på att de kanske skymmer sikten lite för honom när solen är låg och skarp. Som den gjorde i tisdags.
10. När nu en liten, liten vind, blåser i en liten, liten plastbit, så har det plötsligt blivit den perfekta stormen.
Kan ju säga att jag satt kvar med den äran när han skenade runt och det blev knappt ens ett skumpande i sadeln. Jag fortsatte rida som vanligt, så vi i alla fall fick ihop en halvtimme på ridbanan. Jag var lite småsur på att Galishimo var så spänd, men å andra sidan förstår jag att det var en väldigt spännande dag i hans hästvärld. Och han var ju kanonfin på uteritten i söndags. Så det går ju framåt hur som helst!
.
Gissa vad han skenade över?
Gissa?
Ja.
Rätt.
Höbalarnas vita fladder from hell.
Det blåste ungefär 2 sekundmeter så man kan säga att det vita fladdret var blott små långsamma blyga älvors fladder, men inte i Galishimos ögon. Inte idag.Eftersom jag fått en märklig känslig-häst-radar så kan jag säga att det var fler faktorer som byggde upp situationen och orsakade skenturen.
1. Det var minusgrader ute för första gången när vi red. Vid höstens första kyla så skruvar Galishimo upp förbränningen och detta tillstånd har tidigare i bloggen beskrivits som "en ekorre på koffein". Detta kommer att lugna ned sig när vinterpälsen tagit sig ordentligt. Det är övergångsfasen som är värst.
2. Jag råkade sadla för långt bak i söndags innan jag skulle rida. Skitdumt av mig som egentligen visste bättre, och han fick ett utbrott i sadeltvång i spiltan när gjorden gled fram mothårs. Lyckligtvis stod han fastbunden i spiltan när det hände så jag kunde hjälpa honom när han fick panik. Detta har gjort att han blivit lite rädd för sadeln och gjorden just när jag sadlar på honom. Han fick varva ned en kvart innan jag red ut på honom i söndags och uteritten gick jättebra. Men en arabhäst glömmer aldrig och nu är han lite vaksam på sadeln och sadelgjorden. Enligt min känslig-häst-radar så kan jag tänka mig att allt är lugnt och fint om några pass bara. Bara jag inte sadlar för långt bak utan följer sadelutprovarens guidning. Ett litet renskinn och lite viktnedgång kan förbättra sadelläget.
3. Galishimo har flyttat in i sitt slott nu i sin fina vinterhage, men har skilts från hälften av flocken och sin nya kompis Nya Islandshästen. Det blir en stunds oro när sommarbetesflocken skiljs om man är en känslig häst.
4. Detta betyder även att ridbanan inte längre omges av rofyllt sommarbetandes ston i söder och ardennerhästar i norr. Han är plötsligt ensammast i världen på ridbanan.
5. En häst brallade i fjärran och gjorde drakflås och då vet ju vem som helst att det är fara på färde.
6. Två skott ekade i skogen vilket kan ha varit ett resultat av en lyckad älgjakt. Eller ett överlagt mord.
7. Gunilla som äger stallet rallade upp sommarhagen och gick långsamt med en rall och drog i linan både i söder och norr. Och ibland sågs hon knappt och man bara hörde rallen och slitet i linorna. Mystiskt!
8. Ryttaren hade lätt PMS och i stället för att säga att Galishimo var fantastiskt modig som klarade alla dessa utmaningar, så suckade hon bara, hårdnade i handen och sade "Men snälla, inte behöver du bli rädd för GUNILLA?! Ni är ju kompisar! Hon berättade ju nyss att du sällskapssjukt följt henne i över en timme i helgen när hon lagade vinterhagen du stod i..."
9. Galishimos har iriscystor i ögat som kan komma ivägen för pupillen när pupillen drar ihop sig vid skarpt ljus. Iriscystor är ofarliga men man kan ju tänka på att de kanske skymmer sikten lite för honom när solen är låg och skarp. Som den gjorde i tisdags.
10. När nu en liten, liten vind, blåser i en liten, liten plastbit, så har det plötsligt blivit den perfekta stormen.
Kan ju säga att jag satt kvar med den äran när han skenade runt och det blev knappt ens ett skumpande i sadeln. Jag fortsatte rida som vanligt, så vi i alla fall fick ihop en halvtimme på ridbanan. Jag var lite småsur på att Galishimo var så spänd, men å andra sidan förstår jag att det var en väldigt spännande dag i hans hästvärld. Och han var ju kanonfin på uteritten i söndags. Så det går ju framåt hur som helst!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar