Trolleriet
"Ska jag verkligen rida mitt första pass i blåsten, efter dessa sjukdagar?" funderade jag högt för Ebba och fortsatte:
"Det är ju en bra dag att bli fjäderplockat och förlora den lilla stoltheten man har...." muttrade jag och syftade på att Galishimo kan bli ganska spänd i blåsten, och att jag kan bli ganska rädd.
Jag kom ju på att jag fått låna en huva, vilket ni kanske såg i ett tidigare inlägg och denna dag var ju en bra dag att testa huva på Galishimo igen. Jag hade oroat mig lite för huvan när jag red, och funderat på om han skulle kunna ruska av sig hela skiten, men detta skrattades bort.
Galishimo tyckte att han klarat sig utan huva i flera år nu, och gav mig "ögat" när jag satte på honom det. Det uppspärrade ko-ögat.
Sedan vandrade vi ut i blåsten, Ebba med Måns och jag med Galishimo. Det kändes väldigt tryggt att ha dem med sig på ridbanan och vi småpratade ned mot banan med våra hästar skrittandes bakom oss när jag plötsligt hörde ett dunsande bakom mig.
Dunset kom från huvan. Och tränset. Som låg på backen. Och en lös Galishimo.
"Men... hur?" sade jag förvånat och stirrade på Galishimo. Galishimo var nu helt fri, men stod intresserat kvar för att se hur detta scenario skulle sluta.
"Han måste ha ruskat huvudet på något sätt?" sa Ebba.
"Det gick så snabbt." sa jag.
"Visst gjorde det?!" svarade Galishimo.
Sedan kom en stallkompis och undrade om vi måhända behövde en grimma och ett grimskaft.Vi stod kvar och tittade förvånat även på henne. Alla var förvånade. Sedan trädde jag ena tygeln runt Galishimos hals och gick snopet tillbaka med honom i stallet med träns och huva under armen.
"Jag måste ha glömt att knäppa banden på tränset, eller spänt dom för löst... " mumlade jag men insåg att tränset under min arm var helt intakt med samtliga band rätt spända.
"Han är lite konstig, den här hästen...." sade jag till Ebba och fortsatte:
Efter ridturen så åkte jag hem i bilen och funderade över hur snabbt han tog av sig tränset, detta trick gjorde han en hel del när han var tre år gammal, men inte som vuxen. På den tiden så fällde han liksom bara ned öronen och gjorde en liten knyck med halsen, så låg tränset på backen. Eller så kliade han av det med att dra nacken mot sitt ena framknä. Sedan bytte vi träns och sedan dess har han inte gjort något liknande...
Jag stirrade tomt efter vägen och sedan kom följande tankar
"Betyder detta alltså att han... bara har på sig tränset för att han vet att jag vill det?
Men att han kan ta av sig det precis när han vill?"
"Det är ju en bra dag att bli fjäderplockat och förlora den lilla stoltheten man har...." muttrade jag och syftade på att Galishimo kan bli ganska spänd i blåsten, och att jag kan bli ganska rädd.
Jag kom ju på att jag fått låna en huva, vilket ni kanske såg i ett tidigare inlägg och denna dag var ju en bra dag att testa huva på Galishimo igen. Jag hade oroat mig lite för huvan när jag red, och funderat på om han skulle kunna ruska av sig hela skiten, men detta skrattades bort.
Galishimo tyckte att han klarat sig utan huva i flera år nu, och gav mig "ögat" när jag satte på honom det. Det uppspärrade ko-ögat.
Sedan vandrade vi ut i blåsten, Ebba med Måns och jag med Galishimo. Det kändes väldigt tryggt att ha dem med sig på ridbanan och vi småpratade ned mot banan med våra hästar skrittandes bakom oss när jag plötsligt hörde ett dunsande bakom mig.
Dunset kom från huvan. Och tränset. Som låg på backen. Och en lös Galishimo.
"Men... hur?" sade jag förvånat och stirrade på Galishimo. Galishimo var nu helt fri, men stod intresserat kvar för att se hur detta scenario skulle sluta.
"Han måste ha ruskat huvudet på något sätt?" sa Ebba.
"Det gick så snabbt." sa jag.
"Visst gjorde det?!" svarade Galishimo.
Sedan kom en stallkompis och undrade om vi måhända behövde en grimma och ett grimskaft.Vi stod kvar och tittade förvånat även på henne. Alla var förvånade. Sedan trädde jag ena tygeln runt Galishimos hals och gick snopet tillbaka med honom i stallet med träns och huva under armen.
"Jag måste ha glömt att knäppa banden på tränset, eller spänt dom för löst... " mumlade jag men insåg att tränset under min arm var helt intakt med samtliga band rätt spända.
"Han är lite konstig, den här hästen...." sade jag till Ebba och fortsatte:
Efter ridturen så åkte jag hem i bilen och funderade över hur snabbt han tog av sig tränset, detta trick gjorde han en hel del när han var tre år gammal, men inte som vuxen. På den tiden så fällde han liksom bara ned öronen och gjorde en liten knyck med halsen, så låg tränset på backen. Eller så kliade han av det med att dra nacken mot sitt ena framknä. Sedan bytte vi träns och sedan dess har han inte gjort något liknande...
Jag stirrade tomt efter vägen och sedan kom följande tankar
"Betyder detta alltså att han... bara har på sig tränset för att han vet att jag vill det?
Men att han kan ta av sig det precis när han vill?"
Kommentarer
Skicka en kommentar