Katastrofhovarna

Galishimo hade ju tappat en sko förra veckan, så vi drog av den andra skon bak för att han inte skulle stå snett med sina 470 kilo. Tyvärr hade jag inte räknat med att kombinationen av den varma och torra sommaren, samt den sportiga araben, skulle resultera till att hoven som vi dragit av skon på skulle splittra upp sig själv till oigenkännlighet.

Det gjorde ont ända in i ryggmärgen när jag såg Galishimos bakhov efter några varvs springande i hagen. Han har åtminstone inte haltat utan svävade glatt fram bland sommarhagens stock, sten och stubb, så hovsplittret yrde, till min stora förfäran. Jag som brukar undvika hovar och saknar total hovkunskap blev så desperat att jag fick anlita Madelene att lära mig hur man raspar hovarna släta med fil. Sjuk och med rinnande svett i strida strömmar efter dubbelhakan, så kämpade jag på så länge jag orkade, med dålig teknik och filade och fejade, tills jag blev yr och Galishimo blev less.

Efter några dagars ångest kom slutligen, på fredagen, min hjälte och hovslagare Jami och verkade hovarna. Han lade hovpasta där det fanns för lite hov och efter lite fix och trix så såg hoven nästan normal ut. Nästan. Mycket bra jobbat! Nu väntar jag inte mer än sex veckor till nästa verkning för att se hur det hela utvecklar sig.