Är jag en flockmedlem eller inkräktare?


Jag gick ut i hagen igår och hälsade på Galishimo där han låg och sov i solen. Han tittade på mig en liten stund men somnade sedan om. Jag lät honom vara och satte mig på en sten bredvid. Galishimos kompis Rosso låg också och sov i solen. Jag och Galishimo spenderar ju ganska mycket dötid tillsammans så han har inga problem med att jag tar "nattvakten" när han sover (den häst som står upp och håller utkik när de andra hästarna sover). Rosso är ju också en cool lite kille som tycker att en människa tar nattvakten lika bra som vem som helst.

Däremot hade de andra hästarna problem med det, vilket jag blev lite förvånad över. Kallblodet Faxen som var den "egentliga nattvakten" var väldigt grinig på mig och tittade på mig med öronen bakåtstrukna. Jag fick vifta bort honom och han såg märkbart irriterad ut. Jag hade inget spö och det var snudd på att jag höll på att gå undan för honom. Han ställde sig lite obehagligt nära med öronen bakåt och stirrade på mig. Jag var inte välkommen att störa deras vila.

Det andra kallblodet Moloken blev också lite orolig över att jag satt där bland de sovande. Han upptäckte mig inte förrän efter en kvart och började vandra runt och stirra på mig och till slut vankade han så mycket att det blev oroligt och Galishimo och Rosso fick resa sig upp. Så det framkom med all tydlighet vilka hästar som såg mig som en flockmedlem och vilka som såg mig som en inkräktare.

Vill man utveckla det hela så är både Galishimo och Rosso rena "flickhästar" och "hobbyhästar" sedan de var små. De har båda haft samma ägarinnor sedan barnsben. De har båda blivit både pussade och ryktade onödigt länge och fått manarna pillade samtidigt som man skvallrat med andra tjejer i stallet. De är vana att "hänga" med människor. Jag tror att det här "vilandet" och "hängandet" med hästar är det som skapar band med dem. För det är ju det hästarna gör med varandra 90% av tiden. De hänger. Ganska kravlöst för det mesta.

De två hästarna som var märkbart irriterade var båda kallblodstravare, som kanske mer renodlat tidigare i sina liv använts för att jobba med människor och inte vila med dem. Det är bara en teori, men det var den tanken som slog mig.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer