Ny ridväg invigd!
Som ni kanske minns från förr så letade jag nya ridvägar en hel del förra året. Jag tittade på kartor och försökte hitta stigar och körde iväg efter några grusvägar och försökte finna passager där jag kunde ta mig igenom med Galishimo.
Det gick inte så bra i början, men jag fann till slut en väg som jag trodde skulle kunna bli jättebra, det var bara ett dike som jag inte fann någon passage över, men då hade jag inte följt dikeskanten hela vägen, heller. Och ett mindre dike kan ju faktiskt Galishimo hoppa över, utan problem.
Sedan föll projektet i glömska en liten stund men i tisdags, på självaste nationaldagen, var det dags att knyta ihop förra årets rekning av terräng och faktiskt bege mig. Nu föll det sig så roligt att jag i förbifarten delade med mig av mina planer, för fyra andra ryttare i stallet, och de följde med glädje med. Problemet var att vi bara hade fyra hästar på fem tjejer, så en tjej tog Galishimo och jag tog en av tjejernas hund och promenerade med den i stället. Och så lunkade vi iväg. Hela karavanen. På en improviserad uteritt dit ingen ridit förut. Vi hittade en bra passage över det där diket jag funderat över, på en gång. En riktigt bred och stadig traktorpassage. Sedan skrittade vi vidare.
Man kan ju tro att Galishimo borde ha varit lite trött då han på fyra dagar varit i ridhuset två gånger, samt haft ett tvåtimmarspass dagen däremellan. Men nej då. Han var i farten. Han var till och med lite överenergisk på slutet och jag fick hålla i honom ordentligt någon kilometer, så han inte skulle tramsa för mycket med tjejen som (med glatt och på strålande humör) red honom. Alla var nöjda och glada när vi kom hem och jag är jättenöjd över att jag hittat en så fin ridväg!
Inga sköra träbroar (fast en stabil träbro), ingen tuff terräng, inga snår med dålig sikt, nästan ingen trafik och ingen tätbebyggelse. Perfekt! Denna väg ska jag ta fler gånger!
Det gick inte så bra i början, men jag fann till slut en väg som jag trodde skulle kunna bli jättebra, det var bara ett dike som jag inte fann någon passage över, men då hade jag inte följt dikeskanten hela vägen, heller. Och ett mindre dike kan ju faktiskt Galishimo hoppa över, utan problem.
Sedan föll projektet i glömska en liten stund men i tisdags, på självaste nationaldagen, var det dags att knyta ihop förra årets rekning av terräng och faktiskt bege mig. Nu föll det sig så roligt att jag i förbifarten delade med mig av mina planer, för fyra andra ryttare i stallet, och de följde med glädje med. Problemet var att vi bara hade fyra hästar på fem tjejer, så en tjej tog Galishimo och jag tog en av tjejernas hund och promenerade med den i stället. Och så lunkade vi iväg. Hela karavanen. På en improviserad uteritt dit ingen ridit förut. Vi hittade en bra passage över det där diket jag funderat över, på en gång. En riktigt bred och stadig traktorpassage. Sedan skrittade vi vidare.
Man kan ju tro att Galishimo borde ha varit lite trött då han på fyra dagar varit i ridhuset två gånger, samt haft ett tvåtimmarspass dagen däremellan. Men nej då. Han var i farten. Han var till och med lite överenergisk på slutet och jag fick hålla i honom ordentligt någon kilometer, så han inte skulle tramsa för mycket med tjejen som (med glatt och på strålande humör) red honom. Alla var nöjda och glada när vi kom hem och jag är jättenöjd över att jag hittat en så fin ridväg!
Inga sköra träbroar (fast en stabil träbro), ingen tuff terräng, inga snår med dålig sikt, nästan ingen trafik och ingen tätbebyggelse. Perfekt! Denna väg ska jag ta fler gånger!
Kommentarer
Skicka en kommentar