Sköna kvällar
Jag har ju varit mycket för mig själv med Galishimo när jag varit på uteritter i flera års tid, eftersom jag skämts lite över att jag är så försiktig och så ofta hoppar av honom så ofta. Jag råkade hamna i fel sällskap i början av vår karriär i stallet och fick höra
"Du förstör honom om du sitter av så snart han trippar" eller
"Sitt kvar om än du har ont i magen! Är du lugn är hästen lugn! Det där beror på dig!" eller ett och annat besviket
"Åhhh, jag som ville galoppera...."
Då kände jag mig lite dum och som en party-pooper när jag kom trippandes med Galishimo. Och framför allt som en urkass ryttare. Så jag höll mig undan helt enkelt.
Nu när jag hört mig för lite mer noggrant så skulle jag vilja säga att det faktiskt finns en hel hög med härliga hästtjejer här på stallet som inte kunde bry sig mindre om mina och Galishimos förehavanden. På ett positivt sätt. Det spelar inte dem någon som helst roll om jag sitter på honom eller leder honom på promenad. De följer så gärna med ändå. Jag har börjat säga till när jag ska iväg på en långpromenad och det är alltid flera i stallet som vill följa med.
Jag kan ju även säga att när Galishimo börjar trippa, och jag inte är så sugen på att rida honom längre, och kliver av honom, så är det ingen i ridgruppen som bryr sig om det. Alls. Det är långlunk som gäller när jag är med, och alla verkar ha trevligt ändå. Där ser man.
Efter långlunken galopperade vi lite på ridbanan och sedan så fick Galishimo beta ordentligt. Jag har lånat "vinterridbanan" eftersom det är ett inhägnat område där jag slipper hålla fast honom i grimskaftet när han betar. Linn och stoet Leah ville också gå in i vinterridbanan och vi gjorde en snabb överläggning. Leah är ett dominant sto som kan sparkas, men Galishimo är en feg liten valack. Förmodligen blir det inget drama över huvudtaget om vi släpper ihop dem. Mycket riktigt. Leah ignorerade Galishimo och Galishimo höll sig på respektfullt avstånd. Leah gjorde några glädjeskutt men Galishimo vågade absolut inte hänga med utan stod blixtstilla och tittade blygt bort när hon drog en liten glädjerepa. Mot slutet smög han sig försiktigt närmare, på det mest ödmjuka diskreta sätt en liten försiktig kille bara kan smyga, vilket Leah utan problem accepterade, och vi fick dem till slut båda på bild.
De har samma färg de där hästarna. Galishimo är den lilla grå hästen i bakgrunden och Leah är den stora grå hästen.
"Du förstör honom om du sitter av så snart han trippar" eller
"Sitt kvar om än du har ont i magen! Är du lugn är hästen lugn! Det där beror på dig!" eller ett och annat besviket
"Åhhh, jag som ville galoppera...."
Då kände jag mig lite dum och som en party-pooper när jag kom trippandes med Galishimo. Och framför allt som en urkass ryttare. Så jag höll mig undan helt enkelt.
Nu när jag hört mig för lite mer noggrant så skulle jag vilja säga att det faktiskt finns en hel hög med härliga hästtjejer här på stallet som inte kunde bry sig mindre om mina och Galishimos förehavanden. På ett positivt sätt. Det spelar inte dem någon som helst roll om jag sitter på honom eller leder honom på promenad. De följer så gärna med ändå. Jag har börjat säga till när jag ska iväg på en långpromenad och det är alltid flera i stallet som vill följa med.
Jag kan ju även säga att när Galishimo börjar trippa, och jag inte är så sugen på att rida honom längre, och kliver av honom, så är det ingen i ridgruppen som bryr sig om det. Alls. Det är långlunk som gäller när jag är med, och alla verkar ha trevligt ändå. Där ser man.
Efter långlunken galopperade vi lite på ridbanan och sedan så fick Galishimo beta ordentligt. Jag har lånat "vinterridbanan" eftersom det är ett inhägnat område där jag slipper hålla fast honom i grimskaftet när han betar. Linn och stoet Leah ville också gå in i vinterridbanan och vi gjorde en snabb överläggning. Leah är ett dominant sto som kan sparkas, men Galishimo är en feg liten valack. Förmodligen blir det inget drama över huvudtaget om vi släpper ihop dem. Mycket riktigt. Leah ignorerade Galishimo och Galishimo höll sig på respektfullt avstånd. Leah gjorde några glädjeskutt men Galishimo vågade absolut inte hänga med utan stod blixtstilla och tittade blygt bort när hon drog en liten glädjerepa. Mot slutet smög han sig försiktigt närmare, på det mest ödmjuka diskreta sätt en liten försiktig kille bara kan smyga, vilket Leah utan problem accepterade, och vi fick dem till slut båda på bild.
De har samma färg de där hästarna. Galishimo är den lilla grå hästen i bakgrunden och Leah är den stora grå hästen.
Kommentarer
Skicka en kommentar