Singelmäns olika personlighetstyper

Nu var det en månad sedan jag plockade bort mig från alla dejtingappar och dejtingsidor. Jag hade ett återfall på tre dagar men insåg snabbt mitt misstag. Jag dejtade ju inte särskilt friskt under förra året och tror att jag dejtat klart för ett tag. Eller väldigt länge. Jag tror det har med min ålder att göra (36) för jag orkar verkligen inte. Jag tycker alla män är så lika varandra, summerat i några få olika personlighetstyper, och deras reaktionsmönster är så lika. Det känns inte riktigt som man dejtar någon ny utan bara en välbekant personlighetstyp fast i annan förpackning.

Påfågeln - Fåfäng, självkär, karriärist som uppvaktar väldigt bra men mest för att man ska bli imponerad över vilken gentleman han är. Påfågeln har ett stort bekräftelsebehov av sin egen förträfflighet och ser en flickvän som en trevlig accessoar som kan bekräfta honom. Påfågeln har ingen djupare känsla för samhörighet utan piper iväg om han tappar ansiktet eller blir genomskådad. Påfågeln klarar inte av något slags motstånd i relationen. Då "känns det inte rätt". Jag var ju dum nog att flytta ihop med en påfågel en gång och blev bostadslös efter sex veckor. (Han har dock en strålande karriär, om man googlar på hans namn.)

Påfågeln  tjurar ihop om man säger "Det där var inte så imponerande...", går för långt in i hallen med skorna på eller om man föredrar ett glas Oboy framför en Café Latte. Eller om man tycker att man själv gjort något storslaget.

Jättebäbisen - Snäll och glad typ som gärna vill ha en relation men ofta inte klarar av något grundläggande i sitt liv som skulle kräva någon slags extra omsorg från min sida. Det kan vara att han inte har jobb, att han inte kan städa sitt hem, att han är överviktig, att han inte klarar av att vara ensam, eller att han inte har körkort och vill ha skjuts överallt. Jättebäbisen ser bara vinster med att dejta en äldre kvinna. Jättebäbisen kan också vara överdrivet beroende av sina föräldrar, eller sin exfru, vilket gör det svårt att komma in i klanen som ny flickvän. Varför man nu skulle vilja det.

Jättebäbisen tjurar ihop om man vägrar dejta förrän han röjt upp i bostaden/gått ned i vikt/tagit körkort. Det är ett stort svek om man lämnar honom ensam och oövervakad. Då får han panik och går genast in på Tinder. Att be honom klippa navelsträngen till mamma eller exfrun är som att svära i kyrkan.

Machomannen - Vill förstås aldrig ha en relation eftersom hans mojo försvinner då. Machomannen tappar kraft och sexappeal om han följer en kvinnas vilja. Hans största skräck är att bli en toffel. Han tänker alltid i makt och hierarkier. Antingen är man i överläge eller underläge. Det sistnämnda måste undvikas. Machomannen har ofta ett manligt yrke eller ett väldigt manligt fritidsintresse. Man kan finna flera av dem i grupp på Skellefteå Hockeys arena. Då sjunger de allsång och får tillbaka potensen.

Machomannen tjurar ihop om man... andas. Att tjura ihop är ett soft sätt att få en kvinna lyhörd och uppmärksam. 

Gubben - Har något slags ålderskomplex och vill gärna dejta en yngre tjej. Gubben är ofta välformulerad litterär typ som läst för många deckare med dolda romaninslag där den äldre manliga "svåra" huvudpersonen känner en stark ömsesidig sexuell laddning gentemot den yngre assistenten eller kollegan, när de tillsammans löser ett fall. Fast de är alltid ovänner från början. Jag vet inte hur många sådana böcker de finns. De säljer tydligen som smör.  Sedan försöker gubbarna omsätta detta i välformulerade mail där de försöker framkalla en stark ömsesidig sexuell laddning. Lite motstånd i början gör inget för gubben. Det skapar bara en spännande dynamik. Tycker han. Inte jag.

Gubben tjurar sällan ihop eftersom han tror att alla former av motstånd och förolämpningar i själva verket är första steget i en komplex dans gentemot ömsesidig närhet. Man får låta bli att svara, helt enkelt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna