Galishimo riden av tränare

Jag fick en förfrågan från tränaren EH i går kväll om hon kunde få rida Galishimo denna dag, och jag blev genast pirrig i magen. Hur ska jag ta mig till ridhuset helt ensam? Hinner jag annonsera ut hjälp? Vad gör Elin? Har någon annan tid? Jag började genast ringa och maila Elin och kasta ut lite flöten. Jag hade nästan napp av en stalltjej men hon fick tyvärr förhinder precis innan vi skulle åka.

Det var bara att testa att lasta och transportera honom helt ensam. Jag blev orolig. Galishimo blev orolig. För att jag blev orolig. Jag tog ett djupt andetag och försökte klia honom en stund på rumpan, när han oroligt trampade runt i transporten, innan jag fått upp rampen.
"Vi fixar det här du och jag..." sade jag till honom och han tittade skeptiskt på mig:
"Du ser inte ut som du menar det..." verkade han mumla tillbaka.


Men vi kom oss iväg, helt utan problem, och en halvtimme senare var han sadlad och tränsad och redo att ridas för EH. Och som han gick. Han var så fin. Jag försökte lyssna på vad EH sade men det var så mycket att ta in. Hon är på en helt annan nivå av ridning.


Galishimo var som vax i händerna på henne och när han blev nervös och orolig och spratt till, så fångade hon så lätt och kvickt upp honom. Utan vare sig våld eller hårdhet. Hon liksom bara parerade och fintade hans små ryck, så han tappade bort vad det nu var han skulle vara rädd för. Det såg så löjligt enkelt ut. Men det är ju inte löjligt enkelt. Det är verkligen skitsvårt.  Man måste ha ridit jättemånga nerviga hästar i jättemånga år innan de där reflexerna sitter i ryggraden. Vi hobbyryttare får träna vidare och vackert finna oss i att vi blir långsamt bli bättre med tiden. Galishimo verkade i alla fall stormtrivas med EH på ryggen.


Men en sak som jag verkligen tar till mig var att hon tyckte Galishimo var fint riden. Han är mjuk och fin i hela kroppen utan hårdheter eller spänningar. Jag nämnde att jag tyckte att han var lite svår att rida helt obehindrat rak fram och hon sade "Ja det är konsekvensen när han är så här mjuk och rörlig i alla sina leder och muskler. Då blir det ibland svårt att rida helt rakt fram. Men rakheten kommer med tiden och mer träning.". Hon tyckte att att han var fint musklad för att göra jobbet rätt, och oförstörd. Hon tycker också att han har en fin mentalitet då han så gärna vill göra rätt hela tiden. Det känns riktigt bra att höra det med.


Men gud vad jag skulle vilja kunna rida som henne. Bara plocka upp Galishimo sådär mellan tummen och pekfingret och dansa med honom, och inte spänna en muskel i onödan. Men det är dit vi är på väg. Det får ta den tid det tar! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna