Kanotklubben

Jag är ju i ett ovanligt bra flow och energiflöde just nu. Kan ha med celibatlivet att göra. Kan ha andra orsaker. Kanske den milslånga promenaden med Galishimo gjorde sitt? Kan det ha att göra med att jag har väldigt fina vänner omkring mig också? Skulle man rent av kunna kalla det personlig mognad, eller är det bara solen som blåser liv i mig? Det är bara att hedra mysteriet och alla dessa positiva saker som händer med själen som man har noll koll på.

Hur som helst. Jag besökte en kanotklubb och skrev in mig som medlem. Jag ska gå någon slags behörighetsutbildning och plaska runt. Tanken var att jag skulle göra det ikväll men det stormade illa och de tappra ungdomar som ville trotsa väderleken kantrade innan de ens tagit sig 50 meter ut mot sjön. Farbrorn som introducerade mig log roat. Ungdomarna skrattade och drog ut genomblöta plastpåsar från de vattenfyllda kanoterna och slog uppgivet ut med händerna när de väl kommit sig upp på bryggan, dyngsura från topp till tå. Jag stod lite vid sidan av och log åt hela situationen. Klubben hade inte bara varma duschar för kantrande ungdomar utan även bastu, gym, Café och domartorn. Det var ordning och reda, snyggt och prydligt, solklart stabil ekonomi, massor av olika kajaker och kanoter i alla möjliga storlekar och prestanda. Stämningen verkade väldigt trevlig också. Jag tror jag kan trivas här. Jag tror det blir bra!