Plötsligt Händer Det!

Linda skickade ett meddelande till mig på facebook och tipsade om en fin transport som var till salu för ett hyfsat billigt pris. Hon sa att hon kände till försäljaren och att det var en bra och trevlig tjej. Transporten stod bara någon mil från där jag bodde. Eftersom det var ett så bra pris på den så tipsade Linda om att jag skulle skynda på lite om jag ville ha den. Jag gick in på försäljningssidan och annonsen hade fått mycket positiv respons på kort tid och flera intressenter. Jag skyndade mig att ringa försäljaren och mycket riktigt så hade fler ringt på transporten redan. Hon hade knappt haft den ute i en timme. Det gällde alltså för mig att vara lite kvickare än förra gången jag skulle köpa transport.
"Jag kan komma nu på en gång, säg bara till när det passar dig!" sa jag, och fick till min stora glädje Per med mig på transportbesöket redan efter en timme.

Vi tittade igenom den i regnet och halvmörkret. Den var förstås väl använd och lite sliten, ett däck satt lite löst, gummimattan var lite nött, och den behövde lite annat småfix. Men helhetsintrycket var kanonfint och inga större åtgärder behövde göras. Den behöver inte besiktas förrän 2018!
"Jag har med mig datorn och kan föra över pengar på en gång om du vill sälja den till mig." klämde jag ur mig i ett krystat försök att vara spontan och hinna före de andra köparna. Försäljaren sken upp och sa att då har vi en deal.

Lite chockat förde jag över pengarna till hennes konto. Och sedan stirrade vi på varandra och mumlade "Jamen det här gick ju snabbt..." som om vi båda inte riktigt smält hur snabb affären varit.

Och sedan var det bara att köra hem transporten. Bara sådär. Per körde hem den med sin BMW. Så nu har jag. En transport. Den behöver lite småfix. Men... den är här. Jag har bara lite svårt att tro det!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer