Tömkörning till våren?



Jag tömkörde ju Galishimo en hel del i hans vilda ungdom. Nu när han går så bra att rida har det blivit mindre tömkörning, men samtidigt saknar jag det en hel del. Det var flera saker som ställde till lite problem när han var yngre.



Det ena var att gjorden gled fram in i armhålan på honom och jag vågade inte sätta en svanskappa på honom, den andra var att han var instabil och lite överallt och det var svårt att få honom lång och låg, det tredje var att han spontansparkade åt alla väders när saker blev lite för spännande så jag vågade inte riktigt tömköra honom på nära håll på grund av skaderisken. Dessutom så fastnade vi på att han var väldigt rädd för markliggande bommar och då tog det över fokus en hel del från den vanliga träningen.



Nu är ju läget annorlunda. Han hade ju svanskappa i somras när jag tränade honom med körsele och efter ett tag accepterade han det bra. Han är betydligt stabilare i formen nu, går hyfsat lätt lång och låg, och jag började ju samla honom korta stunder i somras, han har slutat spontansparka åt alla håll och kanter, och han är inte längre rädd för markliggande bommar. Det skulle ju kunna bli en bra nystart för oss, nu när förutsättningarna är annorlunda.


 Många veterinärer säger ju att det är nyttigt och stärkande för hästarna att få träna utan en ryttare på ryggen så det kan ju bara göra gott! Jag tror att lite regelbunden träning kan ge goda resultat! Kanske skulle man slå till och köpa en riktig tömkörningsgjord i läder också och inte den här lilla gröna longergjorden i tyg som jag nu haft i fyra år...? 




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer