Jag tänker inte bli en förvirrad bladlus

Nu har hösten börjat infinna sig och jag startar med ett nytt projekt. Med tanke på att jag sparar pengar till en Hästtransport så blev projektet något begränsat. Men ändå dyrt. Billigt men kostar mycket.


Jag försöker vara koffeinfri. Jag började för fyra dagar sedan att dricka te till frukost i stället för kaffe. Jag kände mig genast märkvärdigt pigg. Det gällde bara att dricka väldigt mycket te. Väldigt. Ungefär fem eller sex koppar om dagen. När jag försökte dra ned på tedrickandet gick det däremot sämre. En lätt huvudvärk och viss grinighet infann sig.


Efter lite googlande så insåg jag att jag inte alls slutat med koffein. En kopp kaffe innehåller ungefär 120 mg koffein och en kopp te (Lipton) innehåller ca 45 mg koffein (tein). Så jag hade undermedvetet ökat intaget av te för att klara av abstinensen.


Stor suck. Lätt huvudvärk. Jämmer och elände. Släpande steg och dåligt humör till T-magasinet i centrum. Så nu har jag köpt koffeinfritt te till jobbet, koffeinfritt te till pojkvännen att bjuda mig på i stället för kaffe, och koffeinfritt te till min lilla etta. Vart jag mig än i världen vänder så ska det finnas koffeinfritt te i mina händer.


Men ack den sorg och det vemod som följer. Och den huvudvärk. Jag har nu varit koffeinfri sedan den 1 oktober. (Ja ett dygn sedan. Jag ville få det att låta längre) och det känns som att dö en smula.


Men det finns en liten tanke som får mig att härda ut. Det är frågeställningen om varför så många olika växter producerar koffein. Vad använder växterna koffeinet till? Varför har denna snillrika drog blivit populär inom växtriket? Varför är det värt att producera. Jo, teorin just nu är att det helt enkelt är ett naturens bekämpningsmedel. Det finns tecken som styrker att vissa småkryp dör av små mängder koffein.


Men det är den andra spekulationen som fastnat mest i mitt sinne. Det verkar inte vara fastställt, men det verkar som att vissa bladätare får en "koffein-kick" och helt enkelt blir för aktiva och oroliga för att stanna kvar och äta av samma blad och därför lämnar bladen med koffein.


Den bladlarven.
Den är jag.


Jag är ibland för orolig för att stanna kvar och äta av samma blad. Jag vaknar ibland klockan 04.00 på natten och undrar om det finns något annat blad att gnaga på. Om man exempelvis kan strunta i hästtransporten och köpa tapeter eller varför inte träna mer eller köpa en hund eller? Det borde ju gå att tugga på? Eller en häst till? Fiorano klarar ju det så det borde väl jag också fixa? Va? (Svar: Nej. Jag fixar icket två hästar.)


Och jävlar i min låda jag tänker inte vara en förvirrad bladlus. Det är värt några koffeinfria veckor för att se om det blir någon skillnad...




.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer