Het Hest på uteritt

 Bild från augusti. En lugn hestdag... måtte sommaren komma tillbaka snart!

Ibland förvånar jag till och med mig själv. Jag kom på den geniala idén att premiärrida Galishimo på en käck liten uteritt, nu efter hans skada.  Kall luft. Ensamma.  Mitt i naturen. Med ett fullblod som vilat i tio dagar...

Jättekäckt. Jättesmart. Hur svårt kan det vara?

Jag kan säga så här. Det är jättesvårt. Att överhuvudtaget komma upp på Galishimo var jättesvårt. Han var inte bara taggad, han var übertaggad. Han var så taggad att han inte ens visste vad han var taggad att göra. Det gick inte sitta upp. Han skuttade runt uppsittningspallen som en kanin och tuggade frenetiskt på bettet med en totalt tom introvert blick. Efter många om och men, och ett antal minuter, lyckades jag hävda mig upp men jag ångrade mig givetvis omedelbart. Han var out of control. Han visste inte ens vart han var på väg.

Han hade total kortslutning och alldeles för het för att jag på ett snabbt sätt skulle komma ned på marken säkert igen. Efter många om och men, ett väldigt intressant piafferande, och ett antal minuter, lyckades jag komma ned igen. Med en ivrigt studsande och halvt hysterisk arab som inte visste vad han ville. Han visste inte ens om han var glad eller nervös eller ovillig. Han bara var sig sjäv. Sitt eget strålande fenomenala sig själv.

Efter en djup suck så ledde jag honom till närmaste sto-hage.
"Vill du titta på tjejer, kanske? Är det det du vill?" frågade jag honom.
"JA DET ÄR PRECIS VAD JAG VILL!" insisterade Galishimo med tindrande blick (ja, han är vallack, han älskar att titta och lukta på tjejer men vet inte vad han ska göra med dem...).

 Galishimo lekte "Inga Hovar Nuddar Marken" under i augusti i år. 

 Så då gick vi och tittade på tjejer. Ingen tjej var imponerad av Galishimo, men han var minsann imponerad av dem. Allihopa. Allt handlar om kompromisser med den hästen. När han stått och tittat på flickorna ett tag så lugnade han ned sig och jag lyckades kravla mig upp i sadeln utan uppsittningspall. Det duggade väldigt tätt med "om" och "men" även efter denna uppsittning, men de var lite mindre elektrisk diskussion än innan, och till slut var jag tvungen att avsluta diskussionen med våld och snärta honom rejält på rumpan. Efter detta "OM [...du inte skärper dig ögonaböj kommer det att svida på stjärten till februari]" så tog vi oss ut i alla fall! Ensamma!

Galishimo gick i gångarterna skritt, passgång, eller grisetölt och var rädd för allt. Men vi kämpade på. Vi red förbi en rostig skördetröska, massor av buskar, öppna fält med passerade bilar, en fårhage med livs levande mördarfår, en porlande bäck och vidare mot oändligheten. Sedan red vi hem. Den sista kilometern var han dessutom lugn och stegade lugnt på i en nöjd skritt. Jag var så slutkörd på att parera alla myror Galishimo hade i byxorna under de andra kilometrarna, att jag höll på att bryta ihop när jag kom tillbaka till stallet.

 Vi stötte på mördarfår men överlevde.

Galishimo var jeteglad över att ha varit ute på äventyr i alla fall. Efter att jag, fullständigt utmattad, lämnat honom i hagen stod han länge och tittade efter mig när jag drog mig tillbaka till stallet.
"Vi syns snart, dårå?!" såg han glatt ut att säga.

.