Det finns inga hinder

Jag och Galishimo red för tränaren i lördags igen. Träningen gick otroligt bra. Tränaren var jättenöjd. Han tyckte att Galishimo var väldigt lydig och grundriden. Jag fick mer beröm än någonsin. Jag rider honom bra, jag utbildar honom bra. Allt är bra. Grunderna sitter bra. Han gör serpentinbågar och lyder mig mjukt och följsamt. "He is so obedient!" sa tränaren nöjt flera gånger.
"You are a really good rider! You had a though start with him but now you are doing a super progress. I'm very pleased. Super!" sa han och såg väldigt nöjd ut.


Sedan så sa han att grunderna sitter så bra nu att det är dags för mig och Galishimo att börja göra lite skolor. Öppna, sluta, skänkelvikning och annat. Galishimo är lydig, lugn, välmusklad och liksidig. Hela 'startpaketet' är klart inför lite svårare övningar, eller "skolor" som det kallas inom dressyren.

Enda problemet, som han såg det, är att jag fortfarande nedvärderar hur duktig jag faktiskt är, och att det fortfarande stoppar upp mig. Jag har ridit in en svår häst och dessutom skolat honom att bli lugn, positiv och lydig. Det finns inga hinder för oss.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna