Tidsmaskinen

Det är ett år sedan jag separerade nu. Jag önskar jag hade en tidsmaskin, då hade jag besökt den där ledsna och ensamma Katarinan i det tomma huset för ett år sedan, och lämnat över en lapp till henne:

Du kommer att ha det ganska jävligt ett tag framöver. Lite jobbigare än vad du kunde föreställa dig. 
Du kommer att få problem med bostad och ekonomi, och du kommer att gråta inför en främmande kostymnisse på banken. 
Du kommer också att stå i en sölig sörja av blod i stallet och undra om din häst kommer att dö. 
Du kommer att undra hur mycket det är tänkt att du ska behöva orka?

Det är den dåliga delen av ditt liv. 

Men den där tomma känslan du har nu, den kommer att ge med sig snabbare än vad du tror. . 
Du kommer att bli glatt överraskad. 
Du kommer att gå ned i vikt och slippa bekymra dig över dina extrakilon. 
Du kommer att kunna dra på dig tighta jeans i provhytten och le. 

Du kommer att lära dig grunderna i att flyga en helikopter. 
Du kommer att upptäcka hur många vänner du skaffat dig när hästen blivit skadad, hur många som vill hjälpa till. 
Du kommer att hitta ett jättefint hem för att försäljaren vill ge dig förtur på bostaden. 
Folk du inte ens känner kommer att vilja dig väl. 
Du kommer att galoppera med din häst. 

Du kommer kunna ta tillbaka din hund
Du kommer att bli förtjust i en ny man. 
Du kommer att resa utomlands med honom och besöka Prag. 
Du kommer att fnissa med varmt vin och pepparkakor på kullerstensgatorna där. 
och åka i en gammal viktoriansk hästvagn där.

Du kommer att byta stall.
Du kommer att rida ute i naturen med Galishimo
Han kommer att bli helt frisk igen.
Du kommer att få ännu fler stallkompisar som stöttar och peppar dig och din häst. 

Du kommer också att få en ny fast anställning. 
Du kommer att få ett bättre arbete, som passar dig perfekt.

Allt kommer att bli bra.

Vänta ett år så får du se. 

Allt kommer att bli bra.

.