Att ha en gammal hund

Pojkvännen trivs med terven.
"Hon är så lydig. Man behöver aldrig ha koppel på henne. Jag kan ha henne lös överallt. Hon kommer alltid när jag ropar." ler han ofta. Han tar henne gärna på långa promenader och fortsätter lovprisa henne.
"Idag tog jag cykeln och hon fick springa lös efter. Vi mötte joggare och jag kände mig så stolt över att hon gick så lydigt med mig. Ibland stannar hon och nosar men så fort man säger hennes namn så kommer hon på direkten."

Hon är ju verkligen en lydig hund..Jag glömmer det för jag har haft henne så länge men det är ju som pojkvännen säger. Man kan ofta ha henne lös på promenader. Hon vill alltid göra rätt.

Nu börjar hon bli lite stel i nacken och igår natt kunde hon inte sova. Hon är ju 13 år nu. Jag har haft henne under hela mitt vuxna liv. Jag var lika bekymrad över henne när hon var ung, som jag är bekymrad över Galishimo idag. Hon var också vild. Alldeles i början. Men "vild" har hon verkligen inte varit de senaste... nio åren.

Jag märker att det är just hennes sneda nackmuskler som är svaga, de som hon ska använda när hon ska resa sig när hon ligger på sidan. Det går inte så lätt för henne alla gånger. Och ibland är hon lite stel i nacken och vill inte lägga sig ned då det är lite svårt att komma upp. Då får hon låna en kudde och då lägger hon alltid nacken mot den och somnar. Då vet hon att hon lätt kommer upp igen. Så jag tror hon behöver en egen kudde snart. En hundkudde. Som gamla lydiga hundar förtjänar när de är lydiga. Jaja, än så länge hon kan gå i trappor själv, hoppa upp i bilen (och i sängen!) själv, och hon älskar verkligen att gå på långa promenader. Hon orkar nog lite till.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer