Det arabiska fullblodet

Vilken sorg och glädje att ha ett arabiskt fullblod. Ena sekunden tror jag att jag kommer att dö, och den andra sekunden så känns det som jag har en sårbar liten kyckling i handen, som bara vill göra rätt. En liten kyckling på 400 kilo som är relativt dyr i drift i jämförelse med ordinära kycklingar.

Det är väl det som gör mig så fascinerad av honom. Idag kunde jag ha honom lös i paddocken, utan lina, och han ville verkligen inget hellre än att vara en duktig häst... Ena sekunden förundras jag över hur mycket jag skulle kunna lära honom lös, från marken, å andra sidan slår det mig hur så lätt det blir fel när jag börjar bli för målinriktad med honom. Nej. Bäst att leka lite prestigelöst med honom i stället för att träna...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet