Inte nu, men sedan...



Idag hade jag rensat ur förrådet, sorterat sopor och slängt gamla minnen, tappat ut en flaska olivolja över förrådsgolvet, åkt två varv till återvinningscentralen, sanerat bilen samt precis suttit mig ned en sekund, för att sedan bege mig till stallet.

Jag var trött och lite matt över gårdagens reaktion. Galishimo var inte trött och matt över gårdagen. Han var mer alert än någonsin. Han var rädd för allt. ALLT. Och så körde han sin berömda arabiska show-trav som gav hans far fantastiska rosetter en gång i tiden, med tindrande ögon och med näsan i vädret. Precis som på bilden mamma tog. Jag satte mig upp på honom ändå och efter en stund höll jag på att åka i backen då han "trodde han såg nåt" och bröt iväg i präriegalopp. Men denna gång hade jag westernsadeln. Så jag satt som en smäck. Älskade, älskade westernsadel. Tack fina, fina Maggie för att du sålde den till mig.

Den där nyköpta dressyrsadeln ska jag smörja upp och putsa fin. Det kommer en tid för den också.
Men den tiden är inte just nu. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet