You cant control life

Jag tittar på den portugisiska proffstränaren och försöker förklara på knagglig engelska hur situationen ser ut med Galishimo. Det är sent på kvällen och solen lyser i ögonen. Den enda publik var stallägaren som slagit sig ned på en grässlänt, arrangören och någon främmande person på läktaren.
"I was riding for you one month ago and then we...." Började jag min redovisning men blev avbruten.
"You dont think I remember you?! I remember you. That you can be sure of!" Skrattade han och lade handen på axeln på mig.
"Can you handle this enviroment or shall we go inside?" Vi var utomhus. De hade imiterat en tävlingsmiljö med dressyrstaket, domarbord, stolar och prassel. Ridbanan dammade och stora dammoln rörde sig efter hästarna. Galishimo skyggade och trippade lite. Han kändes orolig och laddad. Oftast brukar jag rida honom i det tomma ridhuset.
"Lets try this enviroment..." Sa jag tveksamt, det fick bära eller brista nu.

Sedan började lektionen. Galishimo skyggade och tittade. Jag försökte hålla i honom och korrigera hans reaktioner.
"Stop controlling him! Let him watch! Let him spook! Pretend like nothing! You swedes think you can control life but THATS AN ILLUSION!" Han drar fram en microfon och slår på en högtalare för att slippa skrika. Hans röst ljuder högt genom högtalaren. Galishimo reagerade på ljudet.
"This is only a voice, this is only life. He has to deal with it." Sa högtalarrösten.

Ibland så klickade allt till och Galishimo gick som en klocka. Ibland bröt han iväg i några galoppsprång men han sansade sig snabbt. Men vi kämpade på och han gjorde sitt bästa. Efter en timme var jag utmattad. Galishimo blev också trött. När jag äntligen fick sitta av och ledde runt honom hörde jag en välbekant röst från grässlänten. Det var stallägaren.
"Alltså. Jag har suttit här en timme och inte kunnat slita mig." Sa han och fortsatte:
"Jag skämtar inte. Jag kunde inte tro mina ögon. Att du kommit så långt! På DEN hästen! Det är helt jävla otroligt!"

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer