Åt skogen

Andra kurstillfället gick åt skogen. Galishimo rusade runt. Till slut började han slå över i galopp i ren stress.
"Let him canter, never mind, dont force him" sa tränaren allt eftersom jag långsamt tappade mer och mer kontroll. Till slut tappade jag styrsel, balans och slutligen började Galishimo bocka när han drog iväg med mig. Det kändes fruktansvärt hopplöst att vara "lugn som Buddah" och efter Galishimos sista utspel började jag nästan gråta. I grund och botten är jag inte helt av med ridrädslan och att frivilligt låta Galishimo få göra utspel kändes vansinnigt.

Tränaren blev mer och mer irriterad och till slut stod han bara och viftade med armarna och orden kom i en forcerad ström. Vad han sa minns jag inte riktigt. Jag hade fullt upp med att sortera rädslan och kontrollförlusten och begripa hela konceptet. Orden fortsatte spruta i en strid ström. Jag försökte hänga med men mina återkopplingar passade inte i sammanhanget och tränaren utropade irriterat:
"Thats bullshit!" när jag försökte.

Luften gick ur mig. Fullständigt. Jag klarade inte av att rida, att tappa kontrollen, att bli rädd, och sedan rent kognitivt ta emot en teoretisk analys om varför det gick som det gick. Det blev en fullständig krock och sedan tystnade jag bara helt. Kände mig dum. Tränaren blev troligen inte på bättre humör av att mötas med total tystnad heller. Men han såg nog att jag var på väg att gråta.

Sedan tänkte jag på att tränaren troligen har jobbat med hästar i hela sitt liv. Det har inte jag. Jag har hoppat fallskärm och gjort en svensk klassiker och sprungit marathon och triathlon. Jag kanske inte vet hur jag ska hantera Galishimo på bästa sätt och det kanske han vet.

Men jag vet att jag är bra på att träna, att repetera och att inte ge upp förrän jag nått mina mål. Det vet inte han. Skit samma om jag inte fattar. Jag fortsätter och återvänder och repeterar tills det sitter.

Sedan visar jag honom...

Men en sak vet jag att han sa, någonstans där i ordflödet:
"Your problems doesnt make you less significant. I think you are a big shallenge to me, and I would like to keep helping you with your horse.. You are as important as the competitive trained dressage team that i coach."

 
Jaja. Jag sitter åtminstone på honom. Det är bättre än förra året.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer