Så det kan gå...
Nu är hela historien klarlagd om hur jag fick min bostad.
Kvinnan som sålde bostadsrätten var djupt troende och det uppdagades senare
under gårkvällen att hon hade ett väldigt stort hjärta. Hon hade -tillsammans
med några församlingsmedlemmar- bett för att rätt person skulle köpa
bostaden under helgen. Hon hade bett för att den som skulle bo där skulle vara
”rätt”. Hon ville låta magkänslan styra vem som skulle bo i bostaden.
Hon fick flera mail om intressenter på bostaden men
reagerade då hon såg mitt efternamn (Bildström). En av hennes tidigare goda
församlingsmedlemmar hade haft samma efternamn (faktiskt min farbrors fru) och
hon blev genast nyfiken på vem jag var, och om vi kunde vara släkt. Dessutom
hade jag lite kort skrivit till henne att jag var nyseparerad, och att jag var
angelägen om en snabb affär. Det reagerade hon också på då hon också gått
igenom en uppslitande separation.
Så. Hon kom på, att det måste vara jag som behövde bostaden.
Hon ville helt enkelt att det skulle vara jag som skulle få den. Så jag fick
förtur framför de andra som sökt den. Och så hade hon bestämt sig att det inte
skulle bli någon budgivning på bostaden utan att hon skulle sälja den för det
pris hon bestämt. Om jag ville ha den. Jag gick runt, och tittade i den, och
kände att den lilla ettan skulle passa mig utmärkt. När jag berättade vem min
pappa var, så sken hon upp och log igenkännande.
Jag fick återkomma efter några timmar och skriva under kontrakt. Då fick jag flera stora kramar och hon verkligen strålade över att få sälja den till mig.
Jag köpte lite weinerbröd och ballerinakex till oss, när jag
kom för att skriva under kontraktet, och så stannade jag där till klockan
23.00. Vi kom in på det här ämnet om att livet är förändring, och vi började
båda tjattra på.
”Åh! Jag vet vem det är! Fotograf, va?!” sken hon.
Jag fick återkomma efter några timmar och skriva under kontrakt. Då fick jag flera stora kramar och hon verkligen strålade över att få sälja den till mig.
”Det såg jag på en gång, att just du skulle få bostaden.
HENNE ska vi sälja bostaden till! Tänkte jag!” kvittrade hon och såg dunderglad
ut.
Jag kände mig lite omtumlad och väldigt glad när jag åkte
hem på natten.
Herrens vägar äro outgrundliga. Även jag tror det var Guds mening att du skulle få just den där lägenheten. It might be the beginning of a beautiful friendship - och en läkande tillvaro för en sargad själ.
SvaraRaderaVilken underbar människa hon var! :) Och grattis!
SvaraRaderaKalla det Gud, karma eller tur...det var iallafall dags för en dos av det.
SvaraRadera