Så det kan gå...

Nu är hela historien klarlagd om hur jag fick min bostad. Kvinnan som sålde bostadsrätten var djupt troende och det uppdagades senare under gårkvällen att hon hade ett väldigt stort hjärta. Hon hade -tillsammans med några församlingsmedlemmar-  bett för att rätt person skulle köpa bostaden under helgen. Hon hade bett för att den som skulle bo där skulle vara ”rätt”. Hon ville låta magkänslan styra vem som skulle bo i bostaden.

 Hon fick flera mail om intressenter på bostaden men reagerade då hon såg mitt efternamn (Bildström). En av hennes tidigare goda församlingsmedlemmar hade haft samma efternamn (faktiskt min farbrors fru) och hon blev genast nyfiken på vem jag var, och om vi kunde vara släkt. Dessutom hade jag lite kort skrivit till henne att jag var nyseparerad, och att jag var angelägen om en snabb affär. Det reagerade hon också på då hon också gått igenom en uppslitande separation.

 Så. Hon kom på, att det måste vara jag som behövde bostaden. Hon ville helt enkelt att det skulle vara jag som skulle få den. Så jag fick förtur framför de andra som sökt den. Och så hade hon bestämt sig att det inte skulle bli någon budgivning på bostaden utan att hon skulle sälja den för det pris hon bestämt. Om jag ville ha den. Jag gick runt, och tittade i den, och kände att den lilla ettan skulle passa mig utmärkt. När jag berättade vem min pappa var,  så sken hon upp och log igenkännande.

”Åh! Jag vet vem det är! Fotograf, va?!” sken hon.

Jag fick återkomma efter några timmar och skriva under kontrakt. Då fick jag flera stora kramar och hon verkligen strålade över att få sälja den till mig.

”Det såg jag på en gång, att just du skulle få bostaden. HENNE ska vi sälja bostaden till! Tänkte jag!” kvittrade hon och såg dunderglad ut.

 Jag köpte lite weinerbröd och ballerinakex till oss, när jag kom för att skriva under kontraktet, och så stannade jag där till klockan 23.00. Vi kom in på det här ämnet om att livet är förändring, och vi började båda tjattra på.

Jag kände mig lite omtumlad och väldigt glad när jag åkte hem på natten.

Kommentarer

  1. SvBG22 maj 2013 kl. 11:32

    Herrens vägar äro outgrundliga. Även jag tror det var Guds mening att du skulle få just den där lägenheten. It might be the beginning of a beautiful friendship - och en läkande tillvaro för en sargad själ.

    SvaraRadera
  2. Unknown22 maj 2013 kl. 17:12

    Vilken underbar människa hon var! :) Och grattis!

    SvaraRadera
  3. David22 maj 2013 kl. 19:05

    Kalla det Gud, karma eller tur...det var iallafall dags för en dos av det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer