Magsjuka

Jag åkte på magsjuka precis efter jag skrivit mitt senaste inlägg. På lördag eftermiddag började jag må lite knasigt och sedan brakade det lös. Jag hade kräksjuka hela natten. Varannan timme försökte jag dricka en matsked vatten men kräktes direkt och då följde även magsaft med så jag blev allt mer uttorkad och hade nästan panik efter 12 timmar då jag var vansinnigt törstig och yr, men inte klarade av att behålla något. Jag kunde knappt sitta på sängkanten av yrsel, längtade förtvivlat efter vatten, och hade inte sovit en blund. 

Jag skickade ett meddelande till en granne och bad honom köpa Coca Cola med socker i, på sin morgonpromenad med hunden, och efter ett tag fick jag faktiskt i mig Coca Colan och låg och läppjade små, små klunkar på den, hela söndagen. Stackars mina tänder som blivit marinerade i socker och syra en hel dag, men vad gör man? Jag fick inte i mig fast föda. 

Idag på måndag morgon känner jag mig i alla fall bättre. Det var den påsken... 

Men å andra sidan så känner jag mig inte så stressad som jag brukar. Jag är i hyfsad fas med mitt arbete. Efter att inte ha märkt någon skillnad på första veckans vila av fötterna så känner jag mig betydligt bättre nu, på tionde dagens vila. Jag har betydligt mindre ont och är mindre svullen. Ett tag klickade det och knakade massor i fötterna när jag gick, (tänk er ljudet av att någon långsamt tuggar på knäckebröd vid överrullningen av foten) och jag var rädd att det höll på att bli dålig broskbildning kring lederna, men klickandet och knakandet har upphört nu. Och smärtan. 

Ares är ju verkligen min skatt som sköter sig fantastiskt på alla sätt, så jag känner mig inte "efter" i arbetet med honom heller. Snarare går allt snabbare än planerat. 

Så livet är i stort sett väldigt bra. Jag hade råd med lite magsjuka. 





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer