Andra uppsittningen

 


Ursäkta suddig bild, men det var stallets 7-åring som fick filma mig på långt avstånd idag. Vi vill ju inte att hon ska råka bli påsprungen om inridningen inte blir bra så hon blev förpassad på en liten pall i ett litet hörn en bit därifrån. Men hon gjorde det bra och filmade så gott hon kunde! 

Hon fick även rykta Ares och hjärtat smälter lite av den synen. Ares brukar nämligen trampa runt ibland men inte när ett barn står nära och ryktar honom. Då står han alldeles stilla och böjer huvudet mot henne och tittar på henne. Det ser ut som att han förstår att det är ett barn och att han måste vara extra försiktig. Sedan har vi alltid mamma i närheten som kan rädda situationen om det skulle bli rörigt, men hittills har han alltid stått helt stilla och bara tittat mjukt på henne. Han verkar så otroligt klok. 

Jag satt upp för andra gången nu och det är ju otroligt nervöst innan. Redan när jag börjar sadla så blir jag tyst och introvert och börjar svara enstavigt på tilltal. Men jag tänker att Ares måste vänja sig vid att matte kan vara nervös och spänd också, utan att det händer något speciellt, så det gör nog inget. 

Det kändes ändå mindre nervöst att sitta upp på honom idag. Jag känner hur han höjer huvudet och lyssnar på mig och det är skönt att han har uppmärksamheten på mig. Sedan får han gå några steg. Vi kliar honom lite mer, och så sitter jag av. Vi har märkt att vi måste vara restriktiva med godis för han börjar vanka och röra sig ganska mycket när han tigger, och det är inte optimalt under inridningen. Så det blir gosande och kliande och beröm med rösten. Det är han också jättenöjd över. 

Ares är verkligen min drömhäst på alla sätt. Han tar rejäla kliv med bakvagnen och det känns verkligen när jag sitter på honom. Jag minns när jag tittade på honom i somras och uppfödaren sade att hon trodde att han skulle kunna ge "storhästkänsla" i ridningen trots att han var ponny. Jag värjde mig lite när hon sade så för jag är jätteglad över "ponnykänsla". Om jag har ambitioner att rida en storhäst så köper jag ju en storhäst. Men nu sitter jag likförbannat på min ponny och förundras över "storhästkänslan" precis som uppfödaren sade. Stora, mjuka kliv och ett härligt gung. Välsignade lilla häst! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer