TW: Viktnedgång och hälsa

Jag fick ju en kommentarer på mitt förra inlägg om viktnedgång, som tydde att någon blev triggad av mitt förra inlägg om viktnedgång, så nu kom jag på att jag kan skriva "TW" (Triggervarning). Då kan personer som blir triggade av hur jag ser på min hälsa, helt enkelt låta bli att läsa. Det går ingen nöd på mig och jag är inte "Hjälpt" av nedlåtande kommentarer. 

Jag gick ned 2,7 kilo i mars! Jag känner mig betydligt mer nöjd och märker verkligen att jag fått bort mer av det där putandet och de små ojämna valkarna som jag var besvärad av i början i månaden. Det finns fortfarande kvar lite, så jag tänker försöka gå ned 3 kilo till och sedan är jag nog supernöjd! Och jag rör mig absolut inom marginalen för ett hälsosamt BMI och jag har alltid haft ett hälsosamt BMI hela livet. Jag agerar fullt och helt ut i kärlek för min egen kropp, och fascination att jag kan fortsätta jobba med den på ett bra sätt, även nu när jag är 42 år. Det är verkligen fantastiskt! 

Även min bror är ju välbyggd och trots att vi inte pratar så mycket med varandra om träning så ligger den alltid där i bakgrunden för oss. Något att återvända till och hämta energi ur, ibland och när det passar.

Mammas karl tittade förvånat på mamma igår och sade "Vad är det med dina båda barn? De måste ju ha extremt lätt för att bygga muskler?" och enligt mamma så berättade hon roat att det även fanns det en antydan i luften om att detta minsann inte kan vara från hennes mammagener. Men det tror jag absolut att det är. Hon cyklade mycket med oss barn när jag var liten och hon hade rejäla vader som jag själv aldrig lyckats uppnå. 

Men i huvudsak beror nog mina muskler på att jag skaffade mitt första gymkort när jag var 20, alltså för 22 år sedan, och sedan dess har jag aldrig varit utan gymkort någon längre stund. Det kan gå något eller några år då jag inte tränar alls, eller något halvår här eller var, men det har nästan alltid funnits ett medlemskap i något gym någonstans. Och det har alltid funnits ett passande träningsset med kläder hemma i garderoben. Så om jag velat träna har det varit lätt att komma iväg. Så då brukar jag träna några månader och tycka det är roligt, innan jag lessnar en stund och ägnar mig åt något annat. Men det har alltid funnits förutsättningar. 

Nackdelen just nu med träningen är att jag fått ont i fötterna av löpningen och måste ta en paus från den. Även mina morgonpromenader är skrotade. Det är nog för att ridningen är väldigt skonsam för just fötterna. När Galishimo dog och jag blev frisk igen, så blev det ju mer promenader och mer jogging, som nöter mer på fötterna, eftersom jag slutade rida. Men det finns ju crosstrainer, cyklar, trappmaskiner och roddmaskiner att utforska också så det går ingen nöd på mig. Det viktiga är att byta aktivitet i tid så att känsliga delar på kroppen får vila.