TW viktnedgång och inridning

Nu gick plötsligt viktnedgången lite snabbare än tänkt. Jag väger mig på fredagar och förra inlägget handlade ju om förra fredagens vägning. Men idag var det fredag igen. Det är inte ofta man behöver säga att vikten råkar gå ned för fort. Jag råkade gå ned två kilo på två veckor och det är ju inte optimalt, hälsomässigt. Det betyder i princip att kroppen äter sig själv och då ryker både muskler och fett, och förmodligen har hjärnan tagit lite stryk med dålig fokus och sämre tänkande om den går på för starkt underskott. Och är det något jag behöver på jobbet, så är det en skärpt hjärna. 

Det bästa är om man lyckas hålla sig till ca 400-600 gram i veckan för då är det mest fett som ryker och inte så mycket värdefulla muskler. Men då har jag ju haft en långdragen magsjuka som ställde till det en hel del för mig. Jag mådde otroligt dåligt och hade svårt att äta i många dagar. 

Men nu har jag tydligen gått ned totalt fem kilo, från 66,1 till 61,1 kg. Och jag är ju i stort sett jätteglad och nöjd. Jag har kollegor och många som sagt att vikten sitter som berget efter man fyllt 40 och att det inte blir så lätt att påverka vikten med åldern, men jag känner inte alls av det. Snarare tycker jag att jag blir bättre på att gå ned, ju oftare jag gått ned tidigare. Jag vet sedan tidigare att jag klarar av att göra det, och jag börjar hitta olika knep som fungerar för mig. 

Jag började prata redan i vintras om att det skulle vara bra om jag vägde 60 kg när jag red in Ares, eftersom han bara är en ponny, och inte fyllt tre år ännu, och kanske inte ska bära så mycket onödig vikt på sin rygg just nu. Så nu är jag nästan i mål. Måste börja planera in frukost och lunch lite generösare så viktnedgången börjar bromsas in. Men detta är jag nöjd över! Otroligt nöjd! 

Nästa sak jag är ohyggligt nöjd över är Ares! Jag älskar hans fantastiska, fina temperament. Jag känner verkligen att han är perfekt för mig. Han har gott om energi och bjudning i longeringen. Vi tränar galoppfattningar nu på longeringen och han gör allt fantastiskt bra. Jag har börjat analysera galoppen och ser att han har lite svårare för höger galopp än vänster för han behöver "ta i" lite mer i första språnget åt höger än vänster. Annars verkar han väldigt jämn och fin  kroppen. Bara grejen att det tar några gånger för att ens upptäcka hans "svåra" varv är ju väldigt lovande. 

När jag däremot sitter upp på honom så tar han på sig största möjliga ansvar och går långsamt och prydligt. Hjärtat smälter när han tar en låångsam och koncentrerad skritt och mest verkar undra hur jag ska kunna sitta kvar när han rör sig. Jag har suttit upp åtta gånger på honom nu, och han sköter sig verkligen exemplariskt.  

Förra gången var första gången jag red utan ledare, och då stannade han några gånger och funderade, då fick jag skänkla honom lite starkare för att visa att han skulle gå framåt. Idag hade han förstått precis vad som krävdes av honom, och jag behövde bara krama mjukt med skänkeln för att han skulle gå framåt. 

Tänk vilken skillnad jämfört med mina tidigare erfarenheter. Det är så mycket roligare och enklare med en snäll och klok häst, med ett inre lugn. 

Eftersom jag hela livet haft hästar som varit lite av problemhästar, både på ridskolan, och att man fått arbeta med hästar som andra gått bet på, till känsliga fina Galishimo som var så reaktiv i 11 år, så har jag svårt att bedöma om Ares är extraordinärt snäll eller om han bara är en vanlig häst. 

Men det lutar åt att han är alldeles ovanligt jättesnäll.

Drömponnyn!