Avdelningen oväntade utgifter

 I fredags var jag förtvivlad. Jag var fortfarande lite sliten efter magsjukan och försökte hinna med jobbet så gott jag kunde, men jag kom lite på efterkälken, blev stressad, och slutligen avslutades veckan med att jag tappade min mobil i asfalten så den blev förstörd. 

Jag var så förtvivlad att jag grät. 

Jag tyckte vansinnigt synd om mig själv. 

Jag som kämpat med att spara pengar och på en halv sekund är hela bufferten som jag jobbat upp bortblåst. Jag har ju tyvärr ställt om hela mitt liv till ett Iphone-liv. Min mobil pratar både med min Ipad och träningsklockan och annat som är synkroniserat mot min Iphone. Så det blev en ny Iphone med tillbehör. För över 7000 kronor. Jag kände mig besviken. Hela året har det känts som att pengarna bara glidit ur händerna på mig. Månad efter månad så går jag +-0. Och när jag äntligen tror att jag ska gå plus så gör jag inte det. För att jag är trött och tappar min Iphone i asfalten.

Sedan funderade jag på hur jag kunde vända detta elände till något positivt och jag fick fundera bra länge. Det jag kom fram till är väl att jag haft några rekordtuffa månader ekonomiskt. Galishimo dog och veterinärens uttryckning, avlivningen, samt bortförsel av hästen kostade en hel del (kring 10.000 kr). Väldigt kort efter detta köpte jag Ares för 40.000 kr (mamma bidrog med ytterligare 10.000 kr) sedan var det en hel del kostnader kring hästköpet, att åka 35 mil till Sundsvall tur och retur två gånger, övernattning, mat, bensinkostnader och annat (vi säger väl typ 4000 kr, även här hjälpte mamma till)  Sedan var det en hel del kostnader kring Ares nya utrustning. Vi säger väl 6000 kr till, borstar, grimmor, boots, köplats till stall, snällt räknat. Sedan kom bilreparationerna på 13.000 kr.

Räknar ni? Ja vi är uppe i 73.000 kronor. Efter detta kraschar mobilen och jag måste ut med 7000 kronor till. Vi är alltså uppe i ca 80.000 kronor i oväntade utgifter som jag i förväg inte budgeterat för. På ungefär nio månader. 

Och jag gnäller på att jag inte går plus ekonomiskt. Jag borde kanske vara otroligt tacksam över att jag klarat av de här månaderna över huvud taget. Jag borde vara tacksam att jag inte behövt ta ett lån. Att det ens är möjligt att leva ensam, jobba kommunalt, och ha så här många utgifter, mitt under inflationen, och klara sitt liv ändå. 

Jag har gjort några omställningar i min vardag för att få ekonomin att gå runt. Framför allt har jag skärpt mig massor med maten och lagat allt hemma. Det har blivit mycket ris, morötter, potatis, broccoli och fisk. Om jag fortsätter leva mitt liv som jag gör nu, med matlådor, cykel och promenad till jobbet, och om Ares mår bra, så kommer jag att gå plus väldigt snart. Utan att anstränga mig hårdare. Det behövs bara några färre olyckor, så kommer jag att klara mig bra. 

Och livet lär ju inte rulla på så här med en tät ström av oväntade utgifter månad efter månad. Jag har ju levt i väldigt många år på raken utan att ens något av dessa incidenter inträffat. 

Det kommer att bli bra.