50 pass på gymet

Nu har jag passerat 50 pass på gymet, sedan årsskiftet, säger mobilen som spårar mina pass. Jag startade lite innan. Men i stora slängar, med en vilovecka efter akutbesöket, så har jag tränat ungefär fem dagar i veckan i lite över tio veckor. Det blir 50 pass. Jag har kört Biocircuit (lätt styrketräning i förprogrammerade stationer) och konditionstränat 20 minuter på det, alltså 50 minuters träning per pass.


Märker jag någon skillnad av 50 träningspass?
Nja. Inte så mycket kroppsligen. Sådär ser jag ut när jag flexar. Magen är fortfarande kvar. Jag är tveksam om jag gått ned i vikt men kanske ett kilo eller så. Jag kan väl inte påstå att det är några chockerande omvälvande förändringar kroppsligen.

Men i övrigt så märker jag följande skillnader:

- Jag grubblar mindre
- Jag sover ännu bättre (jag sov bra redan innan men nu har jag uppnått ett stabilt sömnmönster näst intill perfektion)
- Jag har mindre godissug
- Jag njuter mer av god mat på helgerna, utan dåligt samvete
- Jag fokuserar bättre på jobbet.
- Jag blir inte lika däckad av förkylningar eller virus, jag känner att jag har det i kroppen men blir inte trött på samma sätt som jag blev förut. Och framför allt inte lika länge. Nu har ju coronaviruset börjat härja i landet, och även i staden, så jag får väl se om jag behöver äta upp detta påstående. Jag går ju på gym som räknas som "supersmittspridare" och svettas och har mig. Jag har faktiskt haft en ganska ovanlig huvudvärk i ett par kvällar, som jag inte känner igen. Men bara kvälls-huvudvärk är inte skäl att sluta träna, sluta rida, eller inte gå på jobbet, som jag upplever det. Man spårar ju inte Corona längre på friska individer, så det är ingen idé att testa sig.

 (Hade jag inte tränat så hade jag garanterat grubblat vidare och gjort ett kompletterande Corona-inlägg här på bloggen. 

 Men eftersom grubblandet dämpats så stannar jag bara vid tanken, och tar en leverpastejmacka i stället. 

 Det är gott med leverpastej.)




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer