Mamma rider igen!

"Ska vi inte börja rida snart?!" säger mamma när hon sitter i sadeln på Galishimo, och jag står och klappar honom. Okej. Nu är jag här igen. Med en mamma som snart fyller 60 och som bestämt insisterat på att hon ska lära sig rida, på Galishimo dessutom.

"Det har just galopperat förbi åtta ston i hagen närmast. Vi kan stå stilla en stund till så han känner lugnet."
"Nämen det tycker jag inte. Inte skulle väl Galishimo oroa sig över sådant!" sa mamma bestämt. Så jag fick sluta klappa Galishimo och börja leda honom.

Efter att jag lett honom i ganska precis sju meter kom följande kommentar:
"Du behöver ju inte hålla i honom. Släpp honom så jag kan rida själv." från en bestämd liten mamma uppe på hästryggen.
"Jaha. Är du säker?"
"Ja."
"Jaha... Jamen dåså."


Jag blir lite osäker men släpper dem och mamma rider iväg från mig.
"Vänta, vart är ni på väg?" frågar jag henne.
"Vi rider rakt mot bokstaven E." svarar mamma bestämt.
"Precis. E." säger Galishimo och tittar på mig som om jag vore en idiot.
"Men rid inte så långt bort." försöker jag.
"Jaha, Galishimo, vi måste väl svänga då." sa mamma och tillade:
"Nu tänkte jag vända honom med min vikt och trängande tygeltag!"
"Nämen gör det inte så avancerat! Styr bara dit du ska." försöker jag. Mamma fipplar och konfererar med Galishimo ett tag. Tystnad. Sedan säger hon:
"Okej. Jag styr med tyglarna då. För tydlighetens skull."



Sedan styr hon runt honom lite. Jag fotograferar lite.
"Nu får du sluta fotografera och leda honom litegrann, för nu tänker jag trava." säger mamma sedan.
"Precis. Lägg undan kameran. Vi tänkte göra lite grejer." säger Galishimo.

 Sedan leder jag runt Galishimo som gör en ytterst försiktig och långsam trav samtidigt som mamma sitter ovanpå honom och fnissar. Sedan blir Galishimo glad och börjar ruska på huvudet för att det är kul när mamma fnissar. Och då börjar mamma fnissa ännu mer. Och så håller dom på.
.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer