Jul och grejer


 Ja, det är ju snart jul och grejer. När min mamma var i min ålder så hade hon varit gift sedan lääänge och så så hade hon två barn i tonåren. Enligt hennes egen utsago så var det vid ungefär denna tidpunkt jag var som allra värst och en fullständigt vedervärdig tonårsbrud att hantera. Jag har något minne av att jag dissade allt och alla, men det minnet är väldigt vagt. Tänk om jag själv varit tonårsförälder vid det här laget. Det känns märkligt att det kunnat vara så. I stället blev det en hund när jag fyllde 20 och en häst när jag fyllde 30. Less is more, eller vad säger man? Alla paket är i alla fall inslagna och det enda som saknas inför julafton är etiketterna.



Föga överraskande är den finaste julklappen (enligt mig) tillägnad min mamma. Ibland känner man bara på sig att hon älskar mig så det gör ont. Hon stöttar mig så det gör ont. Hon vill att jag ska ha det så bra som möjligt, så det gör ont. När man verkligen har förstått den där mammakärleken som aldrig tar slut, så vill man inte titta på några prislappar. Man vill bara att hon ska bli glad, sådär fnissig, som hon brukar bli. Att hon ska se nöjd ut. Att allt detta eviga pepp med hästen och allt detta eviga pepp över livet, någonstans ska utmynna i något trevligt. Att hon ska förstå att hon är uppskattad.

Jag har även kommit ihåg att skicka ett presentkort till min hovslagare. Eftersom han är awesome. Jag har haft honom så länge jag haft Galishimo och jag är supernöjd. Förutom att Galishimo ALDRIG har problem med hovarna så är även hovslagaren fantastiskt snabb på att slå på tappskor. Förra gången Galishimo tappade en sko så slog hovslagaren på den inom fyra timmar. Fyra timmar! Vissa hästägare får vänta i veckor! Jag var lyrisk och han såg lite sammanbiten ut och sa på bred finlandssvenska:
"Tro inte att det går så snabbt nästa gång, den här gången hade du tur."


Men han är bra, min hovslagare. Han får en julklapp han med! Jag har ju inte så många här omkring mig att slösa uppmärksamhet på så han får sin slev även i år. Det blir kanonbra, det här!

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer