Oförutsett
I dag red jag Galishimo lite på fältet. Jag fick en förkylning precis efter magsjukan och har bara orkat rida honom under onsdagen. Så han har vilat två dagar. Men här vågar vi friskt och sticker ut på fältet tillsammans. Vi höll oss nära en valackhage med andra hästar då de kan ha en lugnande inverkan. Efter att jag har ridit runt en stund så kommer det plötsligt två travhästar dundrande från skogen 100 meter bort, på andra sidan hästhagen. Galishimo är rädd för travhästar. De verkar fly från något. Och de har konstiga saker bakom rumpan. Som om de hade noll respekt för sunt rumpförnuft om att alltid vara rädd för saker bakom rumpan.
Hästarna i hagen blev mycket kränkta över detta övergrepp av travekipage alldeles för nära deras hage. De flydde i panik tills hagen tog slut och då flydde de åt andra hållet. De bockade och sparkade åt varandra, hela flocken på minst sex hästar, och stannade ibland upp och stirrade förskräckt på travhästarna. Sedan dundrade de runt igen. Med lyfta svansar och i galopp och med höga varningsfnysningar.
Jag tittade på hästarna som blåste förbi mig och Galishimo i full fräs och med hovar åt alla håll. Galishimo tittade också på hästarna. Och travekipagen.
Sedan tittade han lite till. Jag satt kvar i sadeln och böjde mig framåt lite mot Galishimos öra.
"Eh. Har du glömt något?" frågade jag Galishimo.
"Va? Jag?" sa Galishimo.
"Ja du. Har du inte glömt något?" frågade jag honom igen.
"Jag? Glömt?" sa Galishimo och stirrade efter travekipagen.
Jag tittade på honom.
"Ska jag ge dig en ledtråd?" frågade jag Galishimo.
"Hm..." sa han.
"Okej. Travhästar. Andra hästar som skenar bara fem meter bort... Stort vitt fält... ringer det någon klocka...?" frågar jag.
"Mm... nej?" sa Galishimo.
"Allvarligt?" sa jag.
"Va?" sa han, som om han inte riktigt hörde mig för att han blev distraherad av fyra hästar som i vild galopp blåste förbi honom och sparkade och bockade åt varandra i pur upphetsning.
"Du brukar bli ganska stressad..." sa jag.
"Du skojar?" sa han.
"Jo. Svansen som en liten griseknorr på ryggen och så brukar du trampa runt och blåsa upp dig och bli väldigt ängslig. Och så brukar du liksom flyga iväg med de andra hästarna som blåser förbi." sa jag.
"Du skojar?" sa han.
"Vet du. Det är något lurt med hela den här situationen. Jag sitter av nu. Du kan explodera när som helst. Det är inte normalt att du står helst stilla." suckade jag. Jag väntade tills de upprörda hästarna i hagen bredvid galopperat ytterligare ett varv förbi oss för att ta bortre sidan av hagen, och sedan satte jag mig av Galishimo.
Galishimo lade mulen mot min kind:
"Är du redan klar? Är du orolig? Har du godis?" sa han under tiden hästen bredvid honom i hagen gjorde en krumbuktande solouppvisning om hur man lättast gör sig av med femton hyenor på ryggen.
När hästarna lugnat ned sig lite så gick vi därifrån. Galishimo gick i lugn skritt bakom mig.
"Du är jättekonstig nu." sa jag skeptiskt till honom.
"Konstig kan du vara själv... " sa han, lika skeptiskt tillbaka.
.
Hästarna i hagen blev mycket kränkta över detta övergrepp av travekipage alldeles för nära deras hage. De flydde i panik tills hagen tog slut och då flydde de åt andra hållet. De bockade och sparkade åt varandra, hela flocken på minst sex hästar, och stannade ibland upp och stirrade förskräckt på travhästarna. Sedan dundrade de runt igen. Med lyfta svansar och i galopp och med höga varningsfnysningar.
Jag tittade på hästarna som blåste förbi mig och Galishimo i full fräs och med hovar åt alla håll. Galishimo tittade också på hästarna. Och travekipagen.
Sedan tittade han lite till. Jag satt kvar i sadeln och böjde mig framåt lite mot Galishimos öra.
"Eh. Har du glömt något?" frågade jag Galishimo.
"Va? Jag?" sa Galishimo.
"Ja du. Har du inte glömt något?" frågade jag honom igen.
"Jag? Glömt?" sa Galishimo och stirrade efter travekipagen.
Jag tittade på honom.
"Ska jag ge dig en ledtråd?" frågade jag Galishimo.
"Hm..." sa han.
"Okej. Travhästar. Andra hästar som skenar bara fem meter bort... Stort vitt fält... ringer det någon klocka...?" frågar jag.
"Mm... nej?" sa Galishimo.
"Allvarligt?" sa jag.
"Va?" sa han, som om han inte riktigt hörde mig för att han blev distraherad av fyra hästar som i vild galopp blåste förbi honom och sparkade och bockade åt varandra i pur upphetsning.
"Du brukar bli ganska stressad..." sa jag.
"Du skojar?" sa han.
"Jo. Svansen som en liten griseknorr på ryggen och så brukar du trampa runt och blåsa upp dig och bli väldigt ängslig. Och så brukar du liksom flyga iväg med de andra hästarna som blåser förbi." sa jag.
"Du skojar?" sa han.
"Vet du. Det är något lurt med hela den här situationen. Jag sitter av nu. Du kan explodera när som helst. Det är inte normalt att du står helst stilla." suckade jag. Jag väntade tills de upprörda hästarna i hagen bredvid galopperat ytterligare ett varv förbi oss för att ta bortre sidan av hagen, och sedan satte jag mig av Galishimo.
Galishimo lade mulen mot min kind:
"Är du redan klar? Är du orolig? Har du godis?" sa han under tiden hästen bredvid honom i hagen gjorde en krumbuktande solouppvisning om hur man lättast gör sig av med femton hyenor på ryggen.
När hästarna lugnat ned sig lite så gick vi därifrån. Galishimo gick i lugn skritt bakom mig.
"Du är jättekonstig nu." sa jag skeptiskt till honom.
"Konstig kan du vara själv... " sa han, lika skeptiskt tillbaka.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar