Att jämföra sig med eliten

En vän på facebook skickade ett intressant inlägg om valacken Valegro. För den oinvigde så kan man säga att Valegro är världens bästa dressyrhäst i dagsläget. Han har blivit världschampion i dressyr flera gånger och satt flera olympiska rekord i dressyr och anses av många vara oslagbar i dagsläget. Han rider med den fantastiska dressyrryttaren Charlotte Dujardin som är känd för att alltid ha hjälm när hon tävlar dressyr, och inte hatt, som man traditionsenligt brukar ha i de högre klasserna. Detta gör Charlotte eftersom hon är rädd om sitt huvud. Och hon vet om att även världens mest väldresserade häst kan göra oförutsedda saker. Var smart. Var som Charlotte. Nog om moralpredikan. 

Men om man tittar på valacken Valegro såhär lite mer kritiskt så... Har inte han lite mage? Det har han väl? Sedan så ska ju dressyrhästar på elitnivå jobba mycket med magen och det är ju odiskutabelt att den där hästkroppen är ultimat för dressyrrörelser. Eftersom han bevisligen vunnit allt han kan vinna...








Sedan så brukar dressyrtränaren Will Faerber på sina ridkanaler säga att hästar som inte har en "grop" på ryggläget bakom sadeln oftast är de som är mest välridna och det måste ju stämma in på Valegro. Ryggen är nästan helt plan och mjukt rundad mot länden. Bara muskler som sluter om och ingen liten höftdel som sticker upp. Precis som Galishimo. Så nästa gång jag tittar på Galishimos runda sommarmage så ska jag inte tänka "tjock". Jag ska tänka "Valegro!"

(Bilden här nedan visar en lite omusklad länd.)


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer