Tur att Elin är Elin

Elin har ju som sagt fått en kotkompression av Galishimo, där i april. Och nej, hon är inte helt på fötterna ännu. Hon är fortfarande strålande positiv men man märker att hon börjar bli lite sliten av att inte vara smärtfri ännu, och att inte kunna göra det hon vill. Det är ju sommar. Det är festivaler. Hon älskar att hänga med vänner. Det är jobbigt att se en nära vän kämpa på så mycket som hon gör i vardagen och särskilt jobbigt är det när det är min häst som orsakat det.

 Elins röntgenbild på kotkompressionen

Tur att Elin är Elin i alla fall. Hon är inte arg eller besviken på varken mig eller Galishimo. Sedan blir hon ju frustrerad över att hon har ont men det verkar alltid gå över väldigt snabbt. Hon längtar fortfarande efter att rida igen och jag har väl börjat inse att Galishimo förtjänar att få en medryttare med tiden igen, i alla fall vid några enstaka tillfällen. I början ville jag ju inte låta någon rida honom och jag har inte vågat släppa upp någon på honom. Men det var ju faktiskt en olycka och huvudsaken är väl att jag låter myndiga personer rida honom och att jag informerar om att han kan överraska trots sitt lugna yttre.

Jag bara längtar till den dagen Elin kan sluta med morfinet och den dagen hon kan säga:
"Idag känner jag mig helt återställd!"
Då blir det tårta!