Bästa ensamma uteritten hittills!

Det går faktiskt lite framåt med Galishimo. I små små steg som man nästan inte märker om man inte jämför med ett år tillbaka. Midsommaraftonen stack jag ut med honom på en egen ridtur och tyckte faktiskt att det var den bästa vi varit på. Till att börja med så var han så avspänd i kroppen att jag väldigt tryggt kunde ge honom helt lösa tyglar och låta honom lulla på i skritt. Det känns rätt så ovanligt för att vara oss. Jag behöver ofta annars tygelkontakt och parera lite med sitsen och benen eftersom han brukar småskygga för lite allt möjligt. Jag kunde slappna av och titta mig omkring och njuta av vädret och fåglarna.

Nästa stora upplevelse var att vi mötte både traktor och bil utan problem. Jag satt av eftersom Galishimo alltid blir tryggare om jag står med honom på marken. Ofta  brukar han ju bli så i gasen av dessa trafikerade möten att jag inte vill sitta upp igen, utan vi brukar gå hem. Men inte denna gång! Han stod lugnt och tittade på traktorn med den stora räfsan som brummade förbi och sedan stod han artigt stilla och lät mig sitta upp på honom. Och sedan skrittade vi vidare.

Under traven blev han lite taggad och i galoppen så blev han lite tittig mot både blommor och träd, men allt kändes under kontroll. Det var skönt att uppleva, väldigt skönt! Jag kände mig faktiskt ganska trygg trots att vi var ute själva. Det blir verkligen bättre.