Alla ville äta

Mamma följde traditionsenligt med på årets betessläpp och jag måste säga att detta år var det lamare än någonsin. Alla hästar är trygga. Flockarna är stabila. Stona tjuter lite åt varandra nu när det går i en större grupp, men ingen nämvärd dramatik. Ingen vill springa, alla vill äta. Galishimo sprang två repor och sedan åt han. Alla hästar var glada och dök med näsorna rakt ned i det gröna, fina gräset. Men trygga hästar är bättre än uppvarvade hästar som rasar runt. Det var bara svårt att få fina bilder på dem.


Men min lilla kaka kom förstås på bild. Jag håller alltid ett öga på just honom med kameran. Följer honom noggrant från linsen. Jag klickar när han sträcker ut på benen och tänker att det får räcka med några få bilder idag. Det räcker med att han är glad.



Sedan kom Anita och jag mutade in henne och hennes barnbarn till fikarummet med kaffe och choklad. Din yngre fick choklad och den äldre fick kaffe. Som vanligt så såg Anita tryggt och nyktert på att Monty var borta. Han var en älskad häst med det var dags för honom att gå vidare. Hjärtat höll på att sprängas av sorg när det var dags, men det kändes bättre efteråt. Och gissa vilken häst Anita motionsridit på nyligen? Annas häst Pride! Anna med angloaraben jag följde på uteritter hela vintern, som dessvärre flyttat. Så kul att Anita redan tagit sig upp i sadeln igen! Pride passar nog henne kanon!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer