Hänsyn och självförtroende!

Äntligen börjar det lossna för mig och Galishimo efter olyckorna. Det tog bara.. sex veckor! Fy vad jag har fått slita. Jag har bara taggat ned, lagt besvikelserna åt sidan, och gjort övningarna tränaren sagt åt mig att göra och jobbat honom mest från marken och med longerlina. Jag har inte pressat mig att rida mer än några minuter i skritt på slutet. Men idag var jag sugen på att skippa några av övningarna och bara nöjesrida. Det var fyra andra ekipage på ridbanan men livet är ju så lyxigt just nu att alla fyra på ridbanan känner till mig mer än väl, och alla ger mig och Galishimo gott om utrymme på ridbanan! Jag behöver inte ens säga till dem och jag behöver inte ens ursäkta mig. Jag och Galishimo är som vi är och det är inget mer att säga om det. Alla bara håller lite avstånd och ingen kommer i galopp bakifrån. Det kanske inte betyder så mycket för dem men det betyder hela världen för mig. Just ikväll betydde det hela världen.

Så jag nöjesred med Galishimo. Vi travade och galopperade lite och jag vände honom med tygeltrycket och bara lekte på med honom. Ett tag blev jag osäker och satt av men sedan satt jag upp igen. Han var lyhörd och trygg och glädjen spred sig som en bristande blomknopp i magen. Så glad jag blev. Och stolt. Här kommer vi! Nu gör jag och min Lilla Grå comeback!

Som tack till de alldeles underbara ryttarna som tog så fin hänsyn så kortade jag ned mitt ridpass lite så de fick rida utan mig på ridbanan lite mer. Det gäller att ge och ta!