Lördag
Vi rider över det snötäckta fältet igen. Det är grått på himlen och det snöar och blåser lite. Och nu har vi gjort det så många gånger att Galishimo vet precis vad han ska göra. Full galopp. Jag släpper tyglarna långa och sitter i fältsits och försöker bara balansera upp mig. Han springer snabbare och snabbare, vinden susar i öronen och efter en stunds full galopp så blir jag även tårögd av vinddraget. När jag hör Anna och Pride flåsa oss i nacken så blir Galishimo ännu piggare och lägger in en extra snabb växel, och skrattandes och fnissandes så avbryter jag galoppen för att bromsa in honom innan fältet tar slut. Han har fortfarande aldrig bockat när vi galopperat utan verkligen varit snäll och snabb. Anna skrattar i bakgrunden och vi blir båda upplivade av den snabba farten.
"Du har ingen aning om hur mycket snö man får i ansiktet när man galopperar efter Galishimo!" skrattar hon under tiden hästarna flåsar ut. Hon har ju ett engelskt fullblod och jag med min arab. Då går det undan!
Sedan tar vi den lite längre rundan som jag och Per tränade på förut. Galishimo går utan att tveka över alla träbroar med det rinnande mörka vattnet under oss. Pride följer lydigt med. Vi träffar på skotrar som kommer i snabbt tempo och jag skyndar mig att sitta av. Till min förvåning tittar bara Galishimo på mig som om han såg ut att fråga:
"Eh. Vad har du sett som är farlig?" varpå jag genast skämdes lite över att jag kalkylerat att han skulle bli rädd för skotrar även denna gång, och jag hävde mig genast upp i sadeln igen med en urksuldrande gest till Anna:
"Ja, alltså. Han brukar ju bli rädd för skotrar. Jag hänger inte riktigt med bara..."
Rosig om kinderna, och lycklig efter ridpasset, så börjar jag laga mat när jag är hemma igen. Jag slänger in veckans smutstvätt i tvättstugan. Jag slår på en bra ljudbok (Historien om alla Sveriges drottningar, av Herman Lindqvist) och jag lagar vegetarisk tacopaj och gör en cheescake till. Det krävs lite logistik och det känns ungefär som att lägga Tetris när man ska laga mat i min lilla kokvrå, men det går!
"Du har ingen aning om hur mycket snö man får i ansiktet när man galopperar efter Galishimo!" skrattar hon under tiden hästarna flåsar ut. Hon har ju ett engelskt fullblod och jag med min arab. Då går det undan!
Sedan tar vi den lite längre rundan som jag och Per tränade på förut. Galishimo går utan att tveka över alla träbroar med det rinnande mörka vattnet under oss. Pride följer lydigt med. Vi träffar på skotrar som kommer i snabbt tempo och jag skyndar mig att sitta av. Till min förvåning tittar bara Galishimo på mig som om han såg ut att fråga:
"Eh. Vad har du sett som är farlig?" varpå jag genast skämdes lite över att jag kalkylerat att han skulle bli rädd för skotrar även denna gång, och jag hävde mig genast upp i sadeln igen med en urksuldrande gest till Anna:
"Ja, alltså. Han brukar ju bli rädd för skotrar. Jag hänger inte riktigt med bara..."
Rosig om kinderna, och lycklig efter ridpasset, så börjar jag laga mat när jag är hemma igen. Jag slänger in veckans smutstvätt i tvättstugan. Jag slår på en bra ljudbok (Historien om alla Sveriges drottningar, av Herman Lindqvist) och jag lagar vegetarisk tacopaj och gör en cheescake till. Det krävs lite logistik och det känns ungefär som att lägga Tetris när man ska laga mat i min lilla kokvrå, men det går!
Kommentarer
Skicka en kommentar