Tankarna började med dressyr men slutade med mamma

Idag red jag Galishimo på uteridbanan på fältet och han var sitt allra bästa jag! Någon ungdom körde skoter som bara en hormonstinn tonåring kan göra, på andra sidan fältet, och jag kunde ändå genomföra passet med Galishimo. Först fick jag lite katastroftankar, särskilt i början när Galishimo frös fast och "ryste" lite av ljudet när skotern axade, men sedan så bytte jag approach. Jag sjöng Justin Biebers "Love yourself" för de små gråa araböronen, och då verkade han faktiskt lugna ned sig. Låten passar faktiskt väldigt bra när man vill lugna ned sig. Den låten är inte direkt röstmässigt utmanande, och har ett ganska lugnt tempo.

Men texten "My mom dont like you, she likes everyone" stämmer inte! Min mamma älskar Galishimo. Hon köper alltid hästrelaterade presenter och ser till att han alltid har en fin grimma och på julafton fick han ett vintertäcke.

Hon har förresten blivit mer hästbiten än vad jag kunnat ana. När jag köpte Galishimo så var hon livrädd för honom. Jag fotade henne första gången hon vågade röra honom och det krävdes en hel del mod av henne, och pepp av mig, att våga gå tillräckligt nära honom. Den nedre bilden är från Augusti 2011.


Efter några besök, och tre månader till, så vågade hon börja leda honom korta sträckor, om jag var med. Det var då hon började inse att han faktiskt gick att prata med, och att han krävde ungefär lika mycket tydlighet som ett genomsnittligt barn på hennes förskola.


Och vet ni vad som hänt nu? Min mamma har börjat ta ridlektioner! Hon har börjat rida Gunillas arab och får stöd och instruktioner från Gunilla! (Jag får inte vara med ännu, hon vill bli bättre innan jag kommer och tittar på... ) Hur coolt är inte det!? Att börja när man är över 50, först med att klappa, leda och sedan rida.




Jag tycker det är helt fantastiskt. Och lite läskigt. Tänk om hon faller av?! Men mamma verkar ganska säker på att hon ska lära sig rida så det är väl bara att peppa henne. Hon peppade ju mig när jag hoppade fallskärm. Nu är det min tur att vara ett stöd...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer