Dressyr är inte bara för ryttarens skull

Jag och Galishimo tog vårt första rena dressyrpass på länge. Och mina damer och herrar, jag kan nu meddela att uteritter inte bygger några dressyrmuskler, och inte heller någon dressyrhäst. Han var stel. Han var skev. Hans högerbog flöt iväg åt alla håll och kanter. Han sökte sig inte till bettet alls den första kvarten. Han hade glömt hur man tog stöd på ytter tygel.

Bild från mars 2015

Men jag upprepade övningarna från hösten och sommaren och försökte rama in honom så gott jag kunde. Dvs trycka, buffa och peta med enbart höger fot för att få in hans högerbog som tjurigt flöt iväg. Försök själva att trycka, buffa och peta med bara ett ben och hålla resten av kroppen i ett avslappnat och balanserat läge. Det är också svårt. Efter ett tag sitter man skevt själv för att få kraft att putta ordentligt. Det hjälper inte hästen direkt att bli rak om man sitter snett.

Till slut så lossnade han lite och jag märkte hur han slutade titta sig omkring och började fokusera på mig. Sedan så kom han in i dansen där han mjukt och följsamt ska följa mig. Och då kom suckarna. De rekordlånga mjuka, dova suckarna som börjar djupt i strupen och sedan slutar i mjuka långa frustningar. Igen. Och igen. Suck och frust. Han kom in i arbetsron och började svara allt mer lyhört på mina signaler. Öronen slutade spela framåt och började riktas bakåt mot mig för att lyssna på mig.

Folk som bara tror att dressyr är för ryttarens skull, borde ha sett Galishimo idag. Han blev verkligen tacksam. Och lugn. Och de stela delarna av kroppen lossnade till slut och han blev mjuk och mer liksidig. Till och med när vi kom i i stallet var han ovanligt lugn. Ögonen var stora och vakna, men hästen var alldeles stilla. Det här behövde han!


Bilderna är från mars förra året. 
Då var han faktiskt mjukare i kroppen, för då hade jag longerat honom mycket oftare med chambon. 
Note to self: Sluta aldrig longera med chambon.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer