Att bli en persika

Idag har jag haft kavaj igen på en ledningsträff och sakligt hittat grejer att pilla fram till kvalitetsrådet. Jag undvek flitigt ord som "grejer" och "pill" enligt konstens alla regler och nästan alla var nöjda, utom de missnöjda. Jag börjar få svårt att få ihop mina identiteter. Ibland är jag gravallvarlig och väldigt svårflirtad på arbetet, men så snart ridoverallen åker på så fluffar jag mest omkring i stallet och ler som ett ett fån. Men man kanske måste vara det ena för att orka vara det andra.

Jag har aldrig prövat att le som ett fån på ett viktigt möte där jag avlagt en viktig rapport. Jag vågar inte prova. Kanske skulle jobbet bli roligare om jag gjorde det.

Eller så kanske Galishimo skulle stå givakt på stallet, om jag kom dit uppklädd och pratade serious business.

Jag hoppas att de olika sidorna närmar sig varandra med tiden. Att jag kan vara lite mjukhård både i stallet och yrkeslivet. Som en persika. Mjuk på utsidan och hård på insidan, när det gäller.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet