Gott tryggt år!
Årets första ridpass startade fantastiskt! Och när jag menar fantastiskt, så menar jag inte teknikmässigt ofelbart, utan att jag verkligen fick känna mig trygg på Galishimo! Detta har jag nog att tacka Per en hel del för.
På nyårsaftonen så var Galishimo väldigt stressad över att vara på fältet. Det berodde delvis på omgivande faktorer såsom skotrar i horisonten, en grillfest med tre små brasor som han tvingades passera, en vedklyv i full gång, en annan häst som tränade galoppintervaller över fältet, samt lite oroliga hästar i en hage. Då ville inte Galishimo vara med längre, utan skyggade och försökte hela tiden ta sig hem till tryggheten, men Per satt tålmodigt kvar och körde "utnötningsmetoden" och tvingade honom att skritta runt i stora och små krumelurer, tills han inte orkade vara upprörd längre. Vedklyven fick Galishimo vackert passera med fem meters avstånd när den gick i full gång.
Sedan fick Galishimo vila en dag, och idag så red vi ut på fältet igen. Vädret var vindstilla, mulet och det fanns inga störningsmoment alls. Aldrig har araben varit så lugn på ett stort fält förut. Någonsin. Per värmde upp honom lite och sedan var det bara för mig att sitta upp och rida. Vi briljerade även med en fantastiskt lugn och trygg galopp som verkligen kändes mjuk och lugn. På fältet! Min arab?!?
Visserligen så skulle väl en dressyr-entusiast gråta över de långa tyglarna och de loja stegen men för mig är det perfekt. Dressyrprocent är inget värda om jag inte litar på honom i nya miljöer utan sina hästkompisar. Om jag har en trygg baskänsla när jag rider så kommer ju det andra att gå lättare sedan!
På nyårsaftonen så var Galishimo väldigt stressad över att vara på fältet. Det berodde delvis på omgivande faktorer såsom skotrar i horisonten, en grillfest med tre små brasor som han tvingades passera, en vedklyv i full gång, en annan häst som tränade galoppintervaller över fältet, samt lite oroliga hästar i en hage. Då ville inte Galishimo vara med längre, utan skyggade och försökte hela tiden ta sig hem till tryggheten, men Per satt tålmodigt kvar och körde "utnötningsmetoden" och tvingade honom att skritta runt i stora och små krumelurer, tills han inte orkade vara upprörd längre. Vedklyven fick Galishimo vackert passera med fem meters avstånd när den gick i full gång.
Sedan fick Galishimo vila en dag, och idag så red vi ut på fältet igen. Vädret var vindstilla, mulet och det fanns inga störningsmoment alls. Aldrig har araben varit så lugn på ett stort fält förut. Någonsin. Per värmde upp honom lite och sedan var det bara för mig att sitta upp och rida. Vi briljerade även med en fantastiskt lugn och trygg galopp som verkligen kändes mjuk och lugn. På fältet! Min arab?!?
Visserligen så skulle väl en dressyr-entusiast gråta över de långa tyglarna och de loja stegen men för mig är det perfekt. Dressyrprocent är inget värda om jag inte litar på honom i nya miljöer utan sina hästkompisar. Om jag har en trygg baskänsla när jag rider så kommer ju det andra att gå lättare sedan!
Kommentarer
Skicka en kommentar