Året 2015

Det här året blev ett väldigt skönt och tryggt år. Året blev lågmält och tyst. Ingen större dramatik. Inga omvälvande händelser. Jag föll exempelvis aldrig av Galishimo under år 2015 (fast han tappade två andra ryttare). Jag tog även grönt kort så att jag har licens att tävla med Galishimo, när det är dags.

Mest har året bestått av lugn och återhämtning. Mitt arbete som handläggare har gått väldigt bra och jag arbetade även som ledningssekreterare de sista två månaderna, bara för att jag hade tid och var nyfiken. Det har aldrig hänt, under mina tio verksamma år, att jag behövt boka ett möte med chefen för att jag vill få fler utmaningar. Det var en skön känsla.

Jag träffade ju också Per detta år och det är den största händelsen. Han flyttade in i en lägenhet fem hus från mig under sommaren, och vi träffas varje dag. Jag hade ingen aning om hans intresse för djur! Det kom verkligen som en överraskning. Första gångerna han följde mig till stallet så tänkte jag att det bara var för att han ville ha insikt om mina fritidsintressen, och allmänt veta vem jag var. Men han erbjöd sig att följa med allt oftare. Han har ju både talang och intresse för djur, och plötsligt fick jag oväntad hjälp med Galishimo!

Ett av mina mål under 2015 var att inte följa mina impulser och köpa något dyrt, utan att låta ekonomin återhämta sig, och det har den gjort! Jag må ha drömt om hästtransporter, hästvagnar och även hästar för den delen. Jag har drömt om hundvalpar och jag har drömt om att fräscha upp min etta. Men jag har bestämt mig för att inte ta några onödiga lån, och då har jag märkt hur ekonomin långsamt blivit lite bättre. Då har jag även känt mig tryggare. Och lite lyx kunde jag unna mig!

Jag hoppas innerligt att år 2016 blir lika fint som förra året. Jag hoppas kunna köpa en hästtransport och att ekonomin fortsätter vara stabil. Jag hoppas kunna gå lite kurser med Galishimo, och kanske tävla. Sedan hoppas jag verkligen att jag och Per fortsätter att ha glädje av varandra. Han har varit ett stort stöd för mig och jag hoppas att jag även varit ett lyft för honom. Och så hoppas jag på att jag fortsätter vara stolt över Galishimo och den han är. Jag hoppas att jag fortsätter vara nöjd med mina insatser som ryttare (och människa) trots mina brister, och att jag kan lära mig att slappna av och njuta mer när jag rider ut med Galishimo!
 

Och just ja... Året 2015 kom mammas hund Sicko till världen. Och sedan dess har mången människor och djur blivit tacklade. Mången hårsnoddar har blivit uppgrävda från djupet av hundstrupen. Många extra skratt blev det!

.