Örbyhus slott

En av Tobbes bekanta hörde av sig. Hon heter Silva och är en duktig cyklist. Jag har haft kontakt med henne förut men aldrig träffat henne. Jag blev lite osäker först och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det hela. Jag mailade iväg något luddigt om det här med ex, och hur man ska förhålla sig till exets bekanta, och så vidare. Hon skrattade och sa:"Äh, vi skiter i det där och har roligt i stället!"

Så plötsligt var jag i Tierp igen, och hon drog iväg mig på en cykeltur där siktet var inställt på Örbyhus slott. Hon pratade glatt om allt mellan himmel och jord och jag gjorde givetvis det som jag var bäst på:

Flåsade.

Efter 26 kilometers flåsande svängde vi av till slottet och jag blev helt hänförd av en enormt vacker allé och den vackra byggnaden. Silva berättade entusiastiskt att just här hade Gustav Vasas son Erik XIV fängslats och förgiftats på ärtsoppa. Hon tillade att den här matkulturen med förgiftad ärtssoppa för övrigt varit en lokal sedvänja som folk på orten slutligen fick sluta upp med, med tiden. Sedan granskade vi en ek stor som ett mindre berg. Grenverken var enorma. Jag tänkte att detta inte alls var vad jag väntat mig av helgen. Men jag ryckte på axlarna och tänkte att livet är förändring.

Efter detta drog vi cyklarna till det kungliga stallet (hästarna numera ersatta med golfvagnar)och åt glass och drack kaffe. Och cyklade hem igen. Vädret var fantastistk. Tydligen var Silva i god cykelform, för hon pratade glatt på under hela turen. Som vanligt höll jag på att dö, tills hon kommenterade det här med att man faktiskt kan sakta in om det blir för jobbigt. Då kom jag på det här med att jag också kunde prata. Och cykla. Samtidigt.

Vi klickade bra ihop, för vi började ganska snabbt sprida planer om Lidingöloppet och Vätternrundan, eller andra roligheter som man kan hitta på.

JAG SKA BARA TRÄNA LITE MER!

:)