Flytten

Nu sitter jag i min nya bostad. Jag har glädjepirr i magen. Det gick så snabbt. Johnnie ringde och frågade om jag ville få iväg ett lass och jag sa "JA!" och rätt vad det var så var de flesta möbler i min nya bostad. Snabbt gick det. Riktigt snabbt. Det var till och med lite roligt. Sedan så behövde Johnnie lite mer manskraft än vad jag kunde erbjuda när en tyngre soffa behövdes bäras några trappor.

I brist på manskraft fick jag använda mig av kvinnokraft. Jag stegade fram till Joel, Mattias och Jocke som stod på parkeringen utanför och jag använde det tyngsta argument som gick att finna. Jag drog in magen och försökte tutta upp mig. Det var faktiskt Joel som från början avslöjade faktumet att män har ett tvångsbeteende att göra som tjejer säger, men det fungerar bara om tjejerna är tillräckligt.. tjejiga.

De sneglade skeptiskt på mig. Sedan sneglade de skeptiskt på varandra. Joel såg ut att göra samma intensiva motstånd som någon som just står inför tvångshypnos eller utsätts för samma psykiska tortyr som killen i filmen Clockwork orange.




Jag gav ifrån mig ett flickaktigt fniss och fortsatte tutta upp mig.

Sedan... långsamt... slog instinkten in och det tysta motståndet förvandlades till samförstånd. De nickade och sa
"Javisst bär vi soffan åt dig..." med glasartade blickar.

Efter att de burit soffan flydde männen i förvirring. Johnnie stod kvar och skakade på huvudet samtidigt som han mumlade:
"Det där gjorde du bra..."

Det är bra med tuttar. Gud gav män muskler och kvinnor tuttar. Kvinnor fick tuttar för att kunna kontrollera mäns muskler så de kan göra saker åt kvinnorna. Tuttarna behöver igentligen inte ens vara fina. Det räcker med att det är tuttar.

Tack till Johnnie och resten! Jag fick mer hjälp än vad jag förväntat mig!

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer