Maxpulsen


Jag: Nämen alltså tack för träningspasset. Ju. Det var bra.
Han: Ja det var trevligt, det kan vi göra om någon gång.

Jag: Jag gillade det här med att du inte satte någon press på mig när vi sprang. Det underlättade ju lite. Annars kan jag pressa mig själv lite för hårt.
Han: Nämen varför ska man göra det? Du sprang ju på bra, för egen maskin.

Jag: Ja precis! Jag tar ju alltid i! Jag kommer ändå upp i maxpuls, oavsett om någon försöker puscha på mig eller inte.
Han: Ja det kan jag tro. Du gjorde några ruscher.

Jag: Ja. Om någon pressar mig för mycket så hamnar jag på maxpuls för länge och då blir jag riktigt, riktigt sliten efteråt. Det tar ju tid att återhämta sig då. Flera dagar, ibland nästan en vecka.
Han: Jasså?
Jag: Ja. Man måste ju liksom flirta med maxpulsen.
Han: Va?
Jag: Ja. Flirta alltså. Du vet. Komma nära den. Sådär. Närma sig försiktigt. Du vet...
Han: Eh...

Jag: Nämen alltså du förstår vad jag menar. Man kan ju inte jaga maxpulsen hysteriskt. Det får ju inte vara målet att jaga, förstår du väl? Man kan ju inte liksom rusa efter den och... och antasta den, om du förstår vad jag menar?
Han: Öh. vänta...
Jag: Ja rusa fram och gripa fast och hålla i den och antasta den och inte släppa taget om den. Sådär. Helt desperat. Så kan man ju inte göra. Då går det ju åt skogen. Då går det ju helt åt fanders.
Han: Mm.
Jag: Maxpulsen. Alltså.


Han: stirrar konstigt på mig.
Jag: Ja. Precis.
Han: fortsäter stirra konstigt på mig.
Jag: nickar entusiastiskt.
Han: Oj. Titta vad mycket klockan blev. Jag måste nog gå hem nu. Men tack för träningspasset.
Det var.
Trevligt.

-

Kommentarer

  1. Ulrika1 augusti 2010 kl. 05:00

    Haha var han lite trög? Inte en äkta träningsnörd!

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström1 augusti 2010 kl. 09:03

    jag tror det var jag som hade lite väl vidlyftiga metaforer... heh. :)

    SvaraRadera
  3. Lilystar2 augusti 2010 kl. 23:37

    Eller så hade han helt enkelt inte tillstymmelse till de vidder din fantasi kan beröra. :o)

    SvaraRadera
  4. Ulrika6 augusti 2010 kl. 15:49

    Har ni gjort om det igen undrar jag? :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer